26/3 Trist historia
I går sken solen och jag räfsade bort löv i rabatterna. Klippte också ner snörena de hem- och handgjorda talgbollarna hängt i. Bollarna som glatt småfåglarna och till och med kanske varit skillnaden mellan liv och död. Upptäckte att de växande tulpanerna blivit abrupt avknipsade. Såg fotavtryck i jorden och insåg plötsligt att jag fött och gött fyrbenta fästingstinna klövdjur med kokosfett och fågelfrön. Det uppskattade de säkert de små liven. Tulpan- och talgbollsvandaler! säger jag bara.
11/3 Hockeyanatomi
Journalist till hockeytränare:
"Vad känner du i båset i det läget"?
4/3 Trist väder?
Väderrapport på min telefon en dag förra veckan:
Göteborg 1 grad molnigt
Dubai 20 grader klart
Rom 12 grader mestadels soligt
Hönö 1 grad molnigt
Tokyo 5 grader molnigt
Taipei 17 grader trist
Barcelona 14 grader mestadels molnigt
London 4 grader regn
Seattle 9 grader delvis soligt
Paris 5 grader regnskurar
28/2 Tro't eller ej
Talgbollen är uppäten. Möjligen av småfåglarna, kanske av en giraff. Vet inte säkert. Men i går hängde jag upp boll nummer två och den är icke längre. Funderar på att sätta upp en bevakningskamera.
17/2 Min nya karriär
En utbildning till ögonfransdesigner kan nu fås för mindre än halva priset.
Ordinarie pris 20300 kr, nu 51% rabatt och endast 9985 kr. Inklusive material! 
15/2 Otack är världens lön
I fredags gjorde jag mitt bästa för att få samtliga som deltog i tillverkningen att ta med åtminstone en hem och hänga den i ett lämpligt träd. Icke sa Nicke så jag släpade hem hela produktionen. Tänkte att fåglarna i min trädgård inte ska svälta i alla fall.
Började lite försiktigt, ville inte skämma bort dem, och hängde upp en boll i trädet utanför ytterdörren. På så sätt kunde jag observera kalasandet genom rutan. Nu har bollen varit på plats i fyra dagar och det har inte funnits mer att observera än själva bollen. Och den krymper inte precis.
3/9 Bloggpaus
Nu har jag bestämt mig, jag säger upp mig med omedelbar verkan...men var inte för säker på att jag kan hålla mig från att blogga för tid och evighet. Bloggsidan får vara kvar ett tag till. Den som lever får se helt enkelt.
28/8 Klara, färdiga, gå!
Det tog inte många minuter förrän hon meddelade att det inte var någon hemma i de flesta husen. Hon kunde urskilja ett uns av liv och rörlighet i två, annars var det dött, till och med tomt. Vi hade behövt sex snabba, pigga och målinriktade sniglar* och hade endast två halvdöa. Men, man tager vad man haver så vi gick ut till snigelracebanan och placerade de två i mitten av en cirkel i sanden.
Kollegan startade dem med ett käckt "Klara, färdiga, gå"! Inget hände. Sniglarna verkade mer än slöa, visade inte det minsta intresse för att över huvud taget röra på sig. Engagemanget från elevernas sida var i paritet med aktiviteten hos blötdjuren. Hur kul är det att titta på två skal i mitten av en cirkel? Hela arrangemanget började likna någon slags rit. Två kvinnor i medelåldern låg på knä och talade till två snäckskal medan sex tonåringar stod en bit ifrån och försökte se ut som de bara hade råkat gå förbi.
Det slutade med att vi lämnade blötdjuren åt sitt öde i sanden. Eleverna verkade fullständigt ointresserade av den tragiska utgången så vi strök ett streck över det hela och gick vidare. Sån't e livet för en snigel helt enkelt.
*Till vän av ordning: Egentligen är de snäckor. De upphöjs/degraderas till sniglar när de har hamnar på en restaurangmeny.
25/8 Snigeljakten har börjat
I morgon är det tänkt att vi ska ha ett snigelrace med eleverna och då behövs sniglar. Kollegan ringde för en stund sedan, uppgiven och förtvivlad. Hon hade sökt Fotö runt med ljus och lykta och kammade noll i stort sett. Hade visst hittat en med tveksam status. Jag erbjöd mig förstås att finkamma min trädgård och utrustade mig mig med stövlar, sydväst, regnställ och en termos med kaffe. En plastburk hade jag med också, måste ju stoppa de små kräken i något. Jag steg ut i stormen och började leta.
Nu är jag nyss inkommen och bytet är tretton (13) sniglar/snäckor. Att spåra upp dem och placera dem i burken tog i runda slängar tre minuter så jag hann inte ens ha kafferast. Det finns dock lite smolk i bägaren.
De verkar apatiska och slöa, är kanske rent av döa. (Observera rimmet). Det visar sig i morgon hur det är med den saken.
Slutligen står vi inför frågan som måste ställas: Varför trivs de inte på Fotö?
24/8 Styv kuling
Av någon outgrundlig anledning blev ett antal av fotona rosa. Originellt men inte vackert.
Måndag förmiddag bjöd på värme och sol och vi satt ute och arbetade.
Utom just när jag tog bilden.
På kvällen tog några sportiga personer en promenad utmed stranden. Det regnade men det hindrade inte den tappra lilla skaran.
Ibland bjuder naturen på motstånd i form av vegetation.
"Hallå! Var är ni? Var är jag"?
Stackars brevbärare.
På kvällen bjöds det på en kulinarisk middag.
I morse blåste det friskt.
Det är trevligt med miljöombyte. Här hemma finns klippor och öar och skär, i Olofsbo sand och sand och sand. En nackdel med sand är att den hamnar mellan tänderna när man öppnar mun i styv kuling. Å andra sidan är det ju bara att hålla tyst så är det problemet ur världen.
24/8 Hemma
22/8 Utflykt
Nu - eller snarare i morgon bitti - åker jag till Falkenberg. Här ska jag bo. Vad ska jag göra där då?
22/8 Snigelrace
Tidigare i dag rensade jag lite i rabatterna och där saknades inte sniglar, tvärtom. Eftersom jag inte är överförtjust i dem tänker jag inte tala om för kollegan att jag har massor. Då måste jag plocka upp dem, lägga dem i en burk och hålla dem vid liv fram till tävlingsdagen. Usch! Och där har vi förklaringen på bristen i kollegans trädgård. Sniglarna vet vad jag tycker och känner sig förstås säkra här. De började säkerligen flykten direkt efter förra årets race och har precis anlänt hit.
En utförlig rapport kommer så fort racet - om det blir av - är över.
19/8 Oroande roende
Under lunchen fick vi höra att vi skulle ha filmats i våra roförsök och vid något (festligt) tillfälle längre fram i tiden skulle filmen visas med kommentarer om roddarna. Vädret var helt i min smak i dag.
Jag har bara rott en gång i detta liv. Det är många år sedan och det skedde i en liten röd miniplasteka i en damm i en park någonstans. Det gick inget vidare så jag var lagom entusiastisk inför dagens planer, tänkte att jag var den enda som nästan aldrig rott. Såg framför mig hur jag tappade årorna och drev till havs med nästa stopp i Danmark. På kafferasten visade det sig att jag var i gott sällskap när det gällde rooerfarenhet. Jag tog tillfället i akt att inte yppa något om denna brist i min uppfostran och därför vet ingen någonting och därför tror de att jag kan. Hi, hi, hi.
17/8 Hurra!
Min arbetsplats.
Första arbetsdagen efter semestern är avklarad. Jag överlevde men är utmattad på grund av ovana att umgås med fler än tre personer samtidigt. För övrigt har jag inget emot att börja jobba, tycker det är roligt. Roligast blir det nästa torsdag när ongarna kommer. Fram till dess är det planering och fortbildning som gäller.
