Sista kapitlet.
Lördag morgon kl. 05.30 stod vår limousin med tillhörande chaufför utanför huset. Han mådde inte bra, var genomförkyld. Snöt sig diskret i en frottétrasa.
När vi var på motorvägen (110 km/h) pressade han motorn så vi stundtals var uppe i svindlande 80. Ett hisnande äventyr men vi klev helskinnade ut ur bilen på flygplatsen i Brindisi.
Lecce, kapitel 10
Han vill köpa biljetter till en konsert samma kväll (fredag). Det är alltså biljettluckan som är på väg att sluka kunden med hull och hår. Den satt så lågt att det hade varit lagom att stå på knä Men det vill man ju inte göra. Mannen på insidan stod upp så det blev långt avstånd mellan kund och säljare. Svårt med kommunikationen alltså.
Det var inte det enda märkliga på denna teater. När vi letade efter våra platser satt stolarnas nummer på stolsryggen. Man fick alltså gå in i raden och sedan luta sig kraftigt över stolen och ryggstödet för att hitta numret och läsa det uppochner. Annorlunda men kontaktskapande, alla som satt på raden bakom var mycket hjälpsamma med att läsa numret högt.
Konserten skulle börja kl. 21.00. Vid den tidpunkten stod hälften av publiken upp i gångarna och pratade och tramsade. Kl. 21.10 marscherade musikerna in och sedan kunde det börja. Tjaikovskij för hela slanten.
Lecce, kapitel 9
Vad gör han?
Lecce, kapitel 8
Denne Jesus stod utanför en papier mache-verkstad. Onödigt skadad tycker jag.
Denne i en kyrka. Onödigt ovacker tycker jag.
Lecce, kapitel 7
Har precis kommit hem från middag på en närliggande restaurant. Vi hade blivit tipsade om en pastarätt som var speciell för den här regionen. Sådant vill man inte missa så vi beställde var sin. Den var inte vacker där den låg på tallriken men det behöver inte ha med smaken att göra. Fast det hade det...är nog min värsta smakupplevelse. Det var jolmigt och smakade onk, smakade som det ser ut. Petade i mig det mesta i alla fall, man är ju väluppfostrad.
Vi satt bredvid ett sällskap som firade en 60-åring. Deras mat såg avsevärt mer aptitlig ut.
Lecce, kapitel 6,5
Vi kollar en restaurants meny på nätet inför kvällens middag. Eftersom den är på italienska använder vi Google översätt. Det finns en rätt som verkar spännande men hårdsmält: Mixed grill med plommonstop.
Lecce, kapitel 6
I går tog vi en promenad till arkeologiska museet i staden. Ingången var inte lätt att finna men skam den som ger sig. Den var på baksidan av huset. Väl inne togs vi emot av en civilklädd anställd. (Det är något vi uppmärksammat - tjänstemännen i museerna är inte uniformerade. Samtliga ser ut som pensionärer som står sysslolösa och tittar på folklivet för att få tiden att gå). Han hade jacka och halsduk inomhus, det har alla, och är väl uniformen då.
Vi betalade och steg in i ett museum med dämpad belysning, Inte en människa utöver oss och personalen. Vi gick lite planlöst till att börja med och tittade oss omkring. Då kom vaktmästaren och gestikulerade och sa (inte på engelska) att vi skulle gå till nästa våning. Väl där började vi se oss omkring. Då dök han upp igen och pekade var vi skulle börja.
Det fanns en kronologisk ordning, så mycket begrep vi, men all skriven information var på italienska och inget annat. Så vi har inte en susning om vad stenflisorna, de små skulpturerna i terracotta eller något annat var för något. Men vi var där!
Lecce, kapitel 5
Vår lokala livsmedelsbutik.
Lecce, kapitel 4
Andra porten från vänster.
Dödsannonser på Gallipoli-vis.
Fikus i Lecce.
Lecce, kapitel 3
I förmiddags tog vi tåget till Gallopoli, en stad på västkusten av den italienska klacken. Promenerade runt och gick in i en kyrka. Det pågick ett bröllop. Vi satte oss längst bak och följde ceremonin men stannade inte för att se brudparet tåga ut. Ceremonin tog sin lilla tid nämligen.
Lecce, kapitel 2
Jag frågade, på engelska förstås, var det fanns butiker av olika slag. Han svarade att det fanns "soaps" både här och där. Vi trodde han talade om tvålar, tvålfabriker kanske, och tänkte att det var väldigt vad mycket tvålar det fanns här. Sedan upptäckte vi att han inte kunde säga sj-ljudet. Lecce uttalas [lettje] om vi inte blivit föra bakom ljuset. Han sa Letse. Fast vad gör det, vi har alla våra egenheter. Alla utom jag då.
På kvällen gick vi ut för att äta. Restaurangen N föreslagit var helt tom när vi tittade in vid sex så vi tog en promenad för att ge tid till andra att gå dit. Efter 50 m låg en kyrka och vi gick in. Det var mässa och, som det sedan visade sig, dop. Två barn inlemmades i Kyrkan. Efter själva dopet av barn nummer 1 höll prästen upp det inför församlingen och alla applåderade. Det gjorde även det nydöpta barnet vilket var festligt.
Styrkta till själen gick vi tillbaka till restaurangen för att även bli det till kroppen. Inya andra gäster syntes, bara personalen. Det struntade vi i för vi var hungriga och vi åt en god middag där.
Lecce, Italien, 28/10, kapitel 1
Maken och jag befinner oss i södra Itallien sedan i lördags kväll. Vi hade beställt transfer genom hyresvärden samtidigt som vi bokade lägenheten vi bor i. Väntade oss en stilig limousin men fick en gammal gulmetallic Fiat storlek liten. Väskorna tog stor plats i det lilla bagageutrymmet att en av dem puttade fram mitt ryggstöd så jag satt i givakt hela vägen. Men vad gjorde det. Chauffören var trevlig och körde lugnt och sansat (80 km/h) på motorvägen medan fartdårarna susade förbi.
Utsikt från terrassen
4/3 Trist väder?
Väderrapport på min telefon en dag förra veckan:
Göteborg 1 grad molnigt
Dubai 20 grader klart
Rom 12 grader mestadels soligt
Hönö 1 grad molnigt
Tokyo 5 grader molnigt
Taipei 17 grader trist
Barcelona 14 grader mestadels molnigt
London 4 grader regn
Seattle 9 grader delvis soligt
Paris 5 grader regnskurar
14/8 Gräv där du står
Nu har jag grävt och skalat bort allt gräs på den blivande gången.
Så småningom ska den bli täckt med grus. 
Eftersom jag älskar att gräva i jorden, ju djupare desto bättre, kände jag mig rastlös när jobbet var klart. Vad skulle jag hitta på? Kom inte på något nytt projekt så där på stört så jag kastade mig desperat över skyffeln och grävde där jag stod helt enkelt. Det blev några skyttegravar. 
En sektion av spaljén var i vägen så den ryckte jag upp och kastade åt sidan.
Att fylla igen hålen är inte lika kul som att gräva ur så vi får se hur det hela slutar. Eventuellt går jag över till grannen och gräver en vallgrav eller två.
8/8 Projektarbete
Eftersom jag älskar att gräva fick jag hitta på ett projekt i trädgården. Jag ska anlägga en grusgång i gräsmattan. Nu är det inte så mycket av varken gräs eller matta att tala om och det passar därför utmärkt. I dag började jag med att skala av "gräset" från jorden. Svetten rann och min nystrukna vitskjorta blev smutsig men vad gjorde det? Jag njöt. Nu hoppas jag att arbetet kommer att vara i åtminstone en vecka.
