Om ditten och datten

Nu har jag grävt och skalat bort allt gräs på den blivande gången.
Så småningom ska den bli täckt med grus.




Eftersom jag älskar att gräva i jorden, ju djupare desto bättre, kände jag mig rastlös när jobbet var klart. Vad skulle jag hitta på? Kom inte på något nytt projekt så där på stört så jag kastade mig desperat över skyffeln och grävde där jag stod helt enkelt. Det blev några skyttegravar.

En sektion av spaljén var i vägen så den ryckte jag upp och kastade åt sidan.

Att fylla igen hålen är inte lika kul som att gräva ur så vi får se hur det hela slutar. Eventuellt går jag över till grannen och gräver en vallgrav eller två.

Eftersom jag älskar att gräva fick jag hitta på ett projekt i trädgården. Jag ska anlägga en grusgång i gräsmattan. Nu är det inte så mycket av varken gräs eller matta att tala om och det passar därför utmärkt. I dag började jag med att skala av "gräset" från jorden. Svetten rann och min nystrukna vitskjorta blev smutsig men vad gjorde det? Jag njöt. Nu hoppas jag att arbetet kommer att vara i åtminstone en vecka.

                                  

                             

Har precis gjort mig hemmastadd på hotellrummet. Jag har packat upp väskan, tagit av mig byxorna och sitter nu i sängen och bloggar. Byxorna hänger på tork i badrummet eftersom regnet står, eller stod, som spön i backan. Sitter i sängen för att det är bekvämt men också för att det inte finns någon fåtölj i detta lilla enkelrum. Men en mycket stor tv finns det.

Här utspelade sig ett drama.


Tågresan förflöt som följer. Jag åkte i första klass, det var lika billigt/dyrt som andra när jag bokade. Jag gillar det för stolarna är bekväma och man har mycket plats. Mellan Gbg och Skövde hände absolut ingenting. Det var dödstyst i vagnen trots att den inte var tyst. Det var ingen som kände någon annan och alla satt och molteg. Vid ett tillfälle pratade en kvinna i stolen framför mig i mobilen men hon var så tystlåten att jag inte kunde höra vad hon sa. Tyvärr.



Men i Skövde hände det saker. En gammal kvinna, 95 visade det sig, blev eskorterad upp på tåget av sin son, en snygg man i sextioårsåldern. Hon skulle hem till Stockholm. Han ledde henne dock tio meter för långt in i vagnen,(vilket han skulle komma att ångra bittert) de vände och hittade hennes plats bakom mig. Sonen placerade hennes bagage på  hyllan, sa hej då och gick mot dörren. Precis då började tåget röra sig så sakteliga och han tog i handtaget. Dörren gick inte att öppna. Han svor och tåget accelererade. Han kom tillbaka till mamman, svor igen och sa att han inte kom av och sprang genom vagnen för att få tag i en tågvärd. Han kom tillbaka efter en liten stund och berättade att nästa stopp var i Katrineholm och det var en timmas resa dit. Vojne, vojne. Han sa till mamman att han frågat om tåget kunde göra ett extra stopp i Töreboda och då skulle han kunna ta ett tillbaka till Skövde.

Inte nog med detta. Mannen  hade en hund med sig som han låst in i bilen på parkeringsplatsen. Han hade dessutom vevat upp rutorna för hunden hade skällt. Jaha, en hund inlåst i bilen och han själv på väg till Katrineholm. Han sa att han skulle ringa polisen och låta dem slå in rutan i bilen. Det behövde han dock  inte göra.

Efter en stund kom tågvärden för att lämna information. Han hade (minsann) bett att tåget skulle stanna i Töreboda så mannen kunde stiga av. Det berodde helt och hållet på att han hade hunden i bilen. Hade han inte haft det hade han måst åka med till Katrineholm. "Jag har själv två hundar så det är därför". Rena rama turen för Skövdemannen att han tog hunden med sig med andra ord.

Tåget gled så småningom in på Töreboda station och han hoppade av. På grund av detta blev det en försening på sju minuter men de passagerare som skulle byta tåg i Katrineholm blev lovade att tågen skulle invänta dem. Tur för hundmannen det.

Nu åker jag till Stockholm.