Om ditten och datten

Systern och svågern har varit hos oss och ätit middag. När vi satt och drack  kaffe på maten  pratade vi om filmer vi sett. Jag berättade då att jag tittat på två actionfilmer senaste veckan. Obegripligt egentligen, det är något jag aldrig gör annars. Jag brukar inte orka hålla intresset uppe mer än tjugo minuter, sedan går jag ifrån teven. 

Den första var Die Hard 2. Jag har inte sett ettan men  kände faktiskt igen titeln. Jag såg den från början till slut och  vet inte varför. Något mer meningslöst får man leta efter.  

Kvällen därpå såg maken och jag en annan som vi båda tyckte var bra. Ingen av oss mindes vad den hette och systern frågade vad den handlade om. Jag hade igen aning! Inte maken heller. Vi försökte genom olika infallsvinklar komma på handlingen men det var tomt. Maken hämtade datorn och försökte gå bakåt i TV-tablåerna men det fungerade dåligt. Systern frågade om någon blev mördad och det antog jag att någon blev men det hjälpte inte minnet. Hon frågade andra relevanta frågor gällande actionfilmer men, nej. Plötsligt, efter fyrtiofem minuters känsla av att vara partiellt hjärndöd, kom jag på att Jodie Foster var med. Sedan kunde jag berätta hela innehållet.


Detta är en i raden av otäcka upplevelser av att inte kunna minnas något som hänt nyligen. Jag känner ändå en tröst i att maken hade samma problem - och det var jag som kom med det förlösande ordet. Tack för det!