Om ditten och datten

Jag hade datorn med till Stockholm för att kunna rapportera direkt men den trådlösa internetkopplingen fungerade en stund, sedan var den död. Jag förstår att ni alla är nyfikna till bristningsgränsen på vad som timade och här kommer en kortfattad rapport.

Vi åkte på tisdag morgon  och var hos släktingarna vid lunchtid. Stannade ett par timmar och sedan hade vi bara en och en halv timma kvar till Stockholm. Vi checkade in på hotellet i Vasastan och gick sedan ut för att äta middag. Hittade en libanesisk restaurang nära hotellet och beställde "tretton smårätter" var. Det smakade prima. Sedan tog vi en rask promenad på Drottninggatan, nästan från den ena änden till den andra. Det var ganska kallt ute,  mössa och halsduk  gällde.

I går promenerade vi så skosulorna rök. Solen sken, det var kanske fem minusgrader och en härlig vinterdag. Det bet ordentligt i skinnet så vi fick gå in i de mest skiftande butiker under vägen för att tina upp en aning.
Stadsbiblioteket var ett delmål på vägen. Jag har aldrig varit inne och sett det runda rummet med böcker utmed väggarna i flera våningar med egna ögon. Bara på TV och på bild. Nu har jag varit där och det var så vackert!  Mindre än jag föreställt mig men fantastiskt!  Nu skall vi bygga ett runt rum hemma som skall bli vårt bibliotekt. Två våningar högt, tapetserat med böcker och med mässingsräcken på andra etaget. 


På kvällen gick vi på måfå till en restaurang i närheten av hotellet, Rolfs kök. Det var helt knökfullt i lokalen och vi hade  inte beställt bord. Det fanns inga lediga platser men vi blev erbjudna att sitta vid bardisken och det var en upplevelse med knorr. Då kunde vi både se in i köket och dessutom studera serveringspersonalen innanför bardisken. Rena teaterföreställningen! Maten då? Jo, den var mycket god. Restaurangen rekommenderas varmt för den som tänker sig till Stockholm.
 

I morse gick vi till Hötorgshallen. Det har vi som stående aktivitet när vi är i staden. Östermalmshallen - släng dig i väggen! I Hötorgshallen finns mat från när och fjärran, mest fjärran, och snålvattnet rinner när jag går och tittar på alla godsaker. Det tråkiga var att vi inte vågade köpa med oss något eftersom vi trodde att det var  för varmt i bilen. Fast vi köpte gott bröd i alla fall.

Jag har flera gånger velat gå till Strindbergmuséet men August har inte varit hemma. Nu bodde vi alldeles intill och jag trodde verkligen att besöket skulle bli av. Tji fick jag. På måndagar är ju alla muséer stängda och i dag öppnade de kl. 12.00. Det var för sent eftersom vi var klara att åka hem vid elvatiden, vi hade inte lust att vänta. Men nästa gång så! Jag fick nöja mig med att läsa citat ur hans verk i metallbokstäver i asfalten mitt i Drottninggatan.



Extramaterial! En recension från Dagens Industri om Rolfs kök. Som kuriosa kan nämnas att jag åt den beskrivna kycklingsalladen.

Det är tolv år sedan Dagens Industris testare åt sin första fetasallad med soja- och chilifräst kyckling på Rolfs kök. Rätten - en klassiker på menyn - har vi ofta återkommit till under åren, och den känns fortfarande lika fräsch.Detsamma kan sägas om arkitekterna Jonas Bohlins och Thomas Sandells kultförklarade inredning från 1989. Än i dag är det lite kul att stolar och salt- och pepparkar hänger från bultar i väggen och att det milda ljuset kommer från nakna glödlampor i taket.

Fiffiga lösningar framstår lite som ställets grej; de oemotståndliga surdegsbröden serveras fyra åt gången, spetsade på en "kvittopinne", parmesanbiten till pastan kommer med ett minirivjärn och potatis­purén till oxkinderna har sin egen lilla gjutjärnskarott. Till Rolfs kök lockas en blandad publik, en hel del kostymer till lunch och ett yngre, ystrare klientel på kvällen. Genomströmningen är snabb och det ligger både sorl och förväntan i luften. Menyn går från enkla tilltugg till arbe­tade rätter som snuddar vid fine dining-klass. Spännvidden kommer tydligast till synes bland förrätterna, som kostar från 18 kronor (för en ensam roquefortgratinerad snigel) och ända upp till 550 kronor (varm oxmärg med kaviar från stör som odlats i Frankrike). Vi har hållit oss i mellansegmentet och verkligen njutit av en säsongsriktig papardelle med smörstekta kantareller, parmesan och persilja. Ett mer extremt val är kalvmagen med ansjovis, tomat och kapris, elegant serverad som en liten ragu i mittcirkeln på ett stort, vitt fat. Men det är läckert och förmodligen sant som servitören säger, att själva magen är där mest för texturens skull. "Vi brukar försöka ha något udda på menyn. För lite sedan var det andtungor", förklarar han. Bland huvudrätterna har vi blivit smått saliga av ett par vackert brynta abborrfiléer toppade med puffar av pepparrotsskum. Till det kommer ett lika lyckliggörande potatismos med skaldjur och mycket dill. Vi har även haft nöje av tre inkarnationer av gris - saftig stek, knaprig rulad och grynig korv - från Dövestad gård i Småland. Vinkällaren är antagligen stor, det finns 450 sorter att välja bland. En sympatisk detalj är de mångordiga - och träffsäkra - vinrekommendationer som ges till de flesta av rätterna på menyn. Den som ändå vill improvisera finner en kunnig och entusiastisk ciceron i husets sommelier. Servicen är på en gång kompetent och lättsam. Och ömsint utöver det vanliga - när vi vid ett tillfälle inte hinner beställa dessert, bjuds vi på espresso vid bardisken. Vi applåderar det opretentiösa anslaget, men konstaterar också att Rolfs kök är en verkligt bra restaurang. Det märks att en av delägarna, Johan Jureskog, ingår i det svenska kocklandslaget. Hit kommer vi gärna igen - inte bara för att äta kycklingsallad.