Om ditten och datten

Som femtiosjuåring känner jag stundtals att jag skulle vilja leva om mitt liv. Inte precis för att bli tjugo igen eller för att jag har gjort fel val. Livet har inte varit dåligt, tvärtom, men min inställning och mitt förhållningssätt till saker och ting har förändrats (tack gode Gud för det) under tidens gång. Livet en gång till skulle kunna bli optimalt!  Eller? Nej tack.  Det är ju det som är livet, att leva det, göra misstag och ickemisstag och få erfarenhet av att vara människa. Skulle vi leva om det med den erfarenheten skulle vi bli odrägliga. Det är jag ändå, så det räcker.

Men det är märkligt att vara människa. Livet försvinner snabbt i flygande fläng, fyllt med arbete, omsorger, glädje, sorg och bekymmer. Aldrig trodde jag att det skulle gå så snabbt. Nu, när  jag  har blivit vuxen på riktigt börjar jag  förstå ett och annat.  Det hade jag haft nytta av när jag var yngre. Men det fungerar inte så, tack och lov.  Det har vi alla upplevt  när vi var unga och inte hade så stor erfarenhet av livet. Nu har vi just det men ju äldre vi blir, desto mindre  är våra erfarenheter värda.  (Tänkte hon bittert. ) Man skall vara ung! säger "de". Inte mycket att göra åt den saken.

Eftersom livet rinner iväg med fart gäller det att leva det och försöka fylla det med bra saker.  Vi vet inte hur gamla vi blir.  Jag har en kristen tro och i den är en  fortsättning efter döden inkluderad.   Hur den tillvaron ser ut vet jag inte och jag förstår det inte heller men som man brukar säga , "den som lever får se"!