Om ditten och datten

Gott Nytt År!
Så här på nyåret kan det vara på sin plats att visa lite av mina innersta tankar.  Jag har tagit hjälp av Blondinbella.se. Hon har inbjudit läsare att ställa frågor till henne som hon svarat på. Det är många frågor och detta är bara en början. Gå gärna in och läs hennes svar. Mina svar på samma frågor kan du läsa här:

Hur gammal var du när dina föräldrar separerade & hur har det påverkat dig?
De separerade inte och det är ett stort problem. Hur kul är det att ha haft båda sina föräldrar i hemmet under uppväxten när alla andras var separerade? Småborgerligt är ordet.  Det har gjort att jag är en mycket osäker och osjälvständig person.

Vad vill du åstadkomma med ditt kändisskap? Eller är det kanske bara det att du vill vara kändis och få uppmärksamhet?
Något kändisliv har jag inte upptäckt, inte mer än att några arbetskamrater som jag tidigare nästan bara kände till namnet uppskattar mina inlägg. Tack för det!  Lite övrig uppmärksamhet skulle inte skada.  Mitt namn öppnar inga dörrar och privatlivet är lika privat som det alltid har varit.  Men finns det en blogg finns det hopp.

Hur känns det att nästan varje dag ha någon som filmar dig till din tv-dagbok? Är det inte väldigt påfrestande?
Tack gode Gud att jag är så ointressant att ingen skulle vilja  filma mig. Hemska tanke. Det skulle vara mycket påfrestande. Å andra sidan tycker ju alla ibland att ens jobb är krävande. Men eftersom Ingmar Bergman inte längre är bland de levandes skara  kan det kvitta i alla fall.


Vem har mest makt; Gud, USAS president eller den enskilda individen?
Hoppsan! Säkert en kuggfråga så den får anstå.

Vad är din största svaghet?
Jag gillar knäckebröd med messmör.

Tror du på spöken/vampyrer, eller övermänskliga saker?
Jag tror inte på spöken men Gud ligger bra till. Han är övermänsklig så det räcker. Vad gäller vampyrer skulle jag kunna tillhöra den familjen själv. Jag har ganska kraftiga hörntänder men några andra symtom på blodtörstighet har jag inte märkt. Än. Dessutom älskar jag vitlök.
På spådomar tror jag inte -  mer än som en lukrativ affärsidé. Där kan man nog tjäna pengar. Vad sägs om "Spåbloggaren" eller "Bloggspå dig" eller "Spåggen"?

Du som är egen företagare och har lyckats väldigt bra, hur tänkte du innan du lyckades, hur kom du på ideén med vad du gör och hur gjorde du för att få starta allting?
Jag har varit småföretagare, två gånger, och det är inget som gjort avtryck i historien precis. Inte i plånboken heller. Första gången startade  Anna-Stina och jag en växtinredningsfirma. Det berodde på att hennes make var VD för en firma som flyttade till nya lokaler och skulle ha växter i självvattande krukor. Han trodde att vi skulle kunna göra något bra av det. Det gjorde vi också och expanderade till och med.  Vi tjänade faktiskt lite grand och använde pengarna till några resor och annat roligt.
 


Andra gången som liten företagare köpte Ingemo och jag en ost- och delikatessaffär. Vi var lite trötta på lärarjobbet och arbetade halvtid i skolan och halvtid i affären. Vi kunde stava till ost, mer var det inte. Men vi lärde oss massor om ost, salami och skinkor. Några pengar såg vi aldrig till - utom de vi betalade hyra och fakturor med - men  det gemensamma för båda dessa försök till börsnotering var att vi hade väldigt roligt. Några exempel:

När A-S och jag hade gjort en plantering i en stor självvattnande kruka på ett kontor upptäckte personalen efter några dagar att de hade fått en invasion av småflugor. Det var inte så trevligt tyckte de och vi gjorde en akututryckning beväpnade med något starkt medel som vi fick tag på genom någon ljusskygg kontakt inom växtvärlden. Medlet fungerade utmärkt, flugorna försvann direkt men det gjorde även personalen.  En otrevlig odör spred sig i rummet. Vi försäkrade att det inte var något ohälsosamt men av någon anledning togs vi inte på allvar. Det hade i och för sig inte gjort så stor skillnad eftersom det luktade skunk.

I en ostaffär säljer man ost i lösvikt. Vi hade en äldre dam som kund. Hon brukade alltid köpa samma ost, mild prästost tror jag det var. Helt oväntat ville hon en dag ha en lagrad sort. Jag påpekade att hon ju brukade köpa den milda sorten men hon stod på sig. Kunden har alltid rätt så hon fick som hon ville. Två dagar senare kom hon tillbaka och slängde upp en bit ost i skidbackemodell på disken och sa att hon ville byta, den var inte god. Efter en ganska lång stunds  övertalning  om att man inte kan byta en ost som man ätit hälften av gav hon med sig. Tveksamt om hon kom tillbaka någon mer gång.