Om ditten och datten

I dag vaknade jag klockan tio. Man skulle kunna tro att jag var på en vild fest i går och kom i säng frampå småtimmarna. Jag kan inte skylla på dessa omständigheter utan bara konstatera att jag är en sjusovare. Maken hade redan åkt hemifrån för att gå på gudstjänst när jag vaknade. Nu har jag precis tillbringat en timma vid frukostbordet. Jag har ätit, läst GP och tittat på TV-gudstjänsten.

Förresten, sovmorgonen kanske ändå hade något att göra med gårdagen. Vi ,som bor på landet i lugn miljö, åkte in till den stora stökiga staden för att gå en "gallerirunda". Runt  Vasaplatsen finns det många gallerier och det är så kul och inspireranade att gå  från det ena till det andra och titta på konst. Finns det inte några andra besökare i galleriet får man oftast ett mycket trevligt och informativt  samtal med ägaren som kanske berättar om någon konstnär  eller om sig själv.
                  
                                          

                                         

Vi köpte inte någon konst men däremot två vägglampor.  Vi ramlade in i en fantastistk lampaffär  och kom på att vi behövde två lampor. En anställd tog sig an oss med buller och bång. Han talade så högt att vi hade kunnat stå ute på gatan och ändå höra vad han sa. Dessutom uttryckte han sig som vore vi tappade bakom en vagn eller två. Han kanske anade att vi var från landet. Lång var han också men det kan han inte hjälpa. Trots detta köpte vi lamporna. Hade det varit jag ensam som varit där och en annan dag hade jag gått därifrån.

Efter galleribesöken åkte vi till systern och svågern som hade inviterat oss på middag. Finns det något bättre än att bara få sätta sig ner i trevligt sällskap och äta god mat? Nej.