Om ditten och datten

I mångt och mycket är jag en velig person men i en (!) fråga  har jag en bestämd åsikt, nämligen frågan om monarkins vara eller inte vara. Apropå mitt förra inlägg om förlovningen vill jag klargöra min ståndpunkt i detta ämne. Jag har  inget emot att människor, kungliga och vanliga dödliga, förlovar sig. Det får de göra både bittida och sent och med vem som helst vad mig anbelangar.  Jag gratuelerar Victoria och Daniel och önskar dem all lycka i framtiden.

Vad jag däremot har åsikter om är monarkin. Den kungliga familjen har jag inget emot, medlemmarna  verkar vara trevliga och sköter sitt jobb bra. Men i ett modernt och jämlikt land som Sverige borde det inte finnas en monarki. I den kungliga familjen skall den förstfödda "ärva kronan", det vill säga Victoria. Hon har sedan hon var späd fostrats och utbildats för att en gång bli drottning. Hon kanske ville bli konditor eller veterinär men nej, det gick inte för sig. Hon skall bli drottning. I vilken annan familj går det till på det viset? Det kan finnas föräldrar som gärna skulle se att deras barn övertog familjens galleri, bilfabrik eller skoaffär men vill inte lille Putte det så blir det inte så. Det skulle vara mycket knepigare  för Victoria att säga så även om hon naturligtvis har den möjligheten.

Min modell är republik med en president och en statsminister. Partierna får gå till val på sina politiska idéer som de brukar göra. Presidenten däremot skall representera landet och vara allmänt trevlig. En person som jag till exempel eller, för all del, någon i kungahuset om det skulla passa bättre. Om kungen, drottningen eller Victoria ställde upp i valet är det inte omöjligt att någon av dem skulle vinna.

Men nu är jag på bettet. Den politiska deklaration som jag redovisat tidigare är nu inaktuell. Jag ställer upp som opolitisk presidentkandidat och är övertygad om att jag kommer att göra ett mycket bra jobb. I nästa inlägg kommer en presentation av vad jag vill göra som president!