23/3 När jag var ung...
...och bildade familj var jag enastående duktig och flitig. 
Jag bakade matbröd 
och kaffebröd stup i kvarten,
putsade fönstren varannan månad vare sig det behövdes eller inte (!) 
och städade hela lägenheten från golv till tak varje torsdag. Det tog på krafterna att vara så duktig och en dag bestämde jag mig för att bli lite latare. 
Numera
- köper jag så gott som alltid mitt dagliga bröd.
- har jag upptäckt att det faktiskt går att bjuda gäster på en köpekaka. De är lika glada och tacksamma ändå. Konditorn skall ju också leva.
- anlitar jag en fönsterputsare till utsidan. Insidan tar jag när jag får lust. 
- städar jag inte varje vecka. (Utom toan och köket då. Bäst att deklarera det så jag inte framstår som en snuskhummer). Jag har dessutom inte ett dugg ont av att se dammtussar samla sig i hörnen. Jag sitter så skönt i soffan och latar mig och tussarna irriterar mig inte det minsta. Det är fantastiskt!
- har vi markiser som går ner automatiskt när solen skiner. Då blir det mörkt och fint inne och jag ser inte ett enda dammkorn. Rekommenderas!
Njut av vårsolen och värmen, dammtussarna ligger kvar tills en regnig dag.
Så skulle jag också vilja leva. Men med två stora hundar så går det inte att ta sig fram utan daglig städning.Men det kanske stärker armarna med städmotion.Pröva! / Ulla
Nähä du, att städa varje dag finns inte. Här. Men vi har inga djur heller. Bara rådjur, men de håller sig på utsidan - än så länge. Å andra sidan slipper du väl gäddhäng.
