31/3 Småfåglarnas vän
Se fig. 1
Fig. 1.De talgbollar som inte fick plats i spiralen monterade jag lite här och där i träden. Se fig.2.
Fig.2.Jag kände mig nöjd med mitt värv och hoppades att de små vännerna skulle bli glada och tacksamma. På söndag eftermiddag var all upphängd mat orörd, småfåglarna hade väl inte väntat sig en sådan godhet från min sida.
När jag kom hem från jobbet i går möttes jag av absolut ingenting. Spiralen var borta, bollarna väck och inte ens de gröna näten som omsluter dem fanns att skåda. Vad hade hänt? Jag kan bara spekulera men det lutar åt matkrig.Det förekommer i bamba med jämna mellanrum och då viner köttbullar runt öronen på en. Jag kan se de små pippifåglarna, helt galna av förvåning och hunger, kasta sig över spiral och talg så fjädrarna ryker. Maten tar slut i ett nafs och de lämnar matplatsen renrakad. Men spiralen och näten? Näten kan ju blåsa iväg men SPIRALEN? I mina mörkaste stunder ser jag en blåmes kämpande framåt i motvinden med spiralen över huvudet, som en minigladiator eller Henke Lundqvist på blixtvisit. Nåväl, maten var uppäten, fåglarna förhoppningsvis nöjda och en spiral mer eller mindre, vad gör det?
30/3 Vårtecken
29/3 Det är normalt!
Om denna kurva visar att de flesta människor sover åtta timmar varje natt är det onormalt att sova t.ex. elva timmar. Men man kan också se kurvan som en beskrivning av antalet sovtimmar hos en grupp och då visar den det normala, det vill säga att det är normalt att människor sover olika antal timmar. Det är alltså normalt att vara onormal!
I dag har jag tagit mig i kragen och börjat så smått på den sista individuella uppgiften på min kurs. Den skall vara inlämnad senast den 30 april och jag tycker att jag har all tid i världen. Av erfarenhet vet jag att på något märkligt vis visar det sig efter hand att tiden inte räcker till. Då brukar jag tänka på mitt högst personliga valspråk, "det ordnar sig", och det gör det. Skönt att veta det redan i detta skede.
28/3 Sömnsjuka eller vad?
Arbetet med min kurs börjar ta ut sin rätt. Att jobba 100% och läsa 50% går bra en och en halv termin, efter det börjar en viss trötthet kännas. Jag har inte varit så flitig på bloggen och inte särskilt kreativ heller vilket jag skyller på arbetsbördan.
I går var jag på kafe med en väninna. Vi pratade, pratade, pratade, drack lite kaffe och fortsatte att prata. Sedan skildes vi åt och jag hittade ett par byxor som jag jag köpte. De är mycket höga i midjan och mycket vida och jag har aldrig haft en sådan modell tidigare. Öppet köp är ju min livlina så jag ger dem en vecka här hemma. Maken var inte överförtjust så nu gäller det att känna efter om hans eller min egen åsikt skall gälla.
Sju timmar senare.
Jag måste revidera en del av ovanstående. Efter en promenad med maken satte jag mig i soffan. Jag sa att jag skulle läsa en stund, sedan städa. Maken tog fram dammsugaren och satte igång med frenesi i hallen där nere och jag blev bara slöare och slöare. Jag skyller på dammsugarbrummandet.. Efter bara en liten stund somnade jag och sov i två timmar. Jo, det är sant! Jag var inte så pigg när jag vaknade men lyckades greja till en middag i alla fall. Efter det var jag mogen för att fortsätta rengöringen av hemmet där maken slutade. Det gick riktigt bra. Nu ska jag sätta mig med nämnda bok ytterligare en gång. Jag skall försöka hålla mig vaken några timmar i alla fall.
24/3 Helge Skoog
För några veckor sedan hade jag besök av tre väninnor. En av dem höll på att berätta något när jag störtade ut från köket och avbröt henne:
"Har ni sett programmet i fyran som handlar om fyra personer som lagar mat till varandra.? Det börjar halv åtta. Helge Skoog pratar och kommenterar."
Nej, ingen hade sett detta program. De väntade på att jag skulle fortsätta att berätta.
"Äh...vad var det jag skulle säga....det handlar om mat....nä...
Väninnorna skrattade och vi kom överens om att jag skulle minnas vad jag skulle säga lite senare.
Kvällen gick och när de skulle åka hem frågade någon om jag kom ihåg vad jag skulle berätta. Men neej, det var helt borta. Ja, ja, sådant händer. Jag lovade att mejla det hela när det hade trängt fram genom dimmorna. Det gjorde det aldrig.
I dag tittade jag på nämnda program igen, "Halv åtta hos mig". Behållningen för min del är Helge Skoogs kommentarer. Man ser honom inte, bara hör. Jag är ju förtjust i honom sedan tidigare och han ligger inte sämre till nu. Men vad det var som jag var så ivrig att berätta om programmet för några veckor sedan vet jag fortfarande inte.
23/3 När jag var ung...
...och bildade familj var jag enastående duktig och flitig. 
Jag bakade matbröd 
och kaffebröd stup i kvarten,
putsade fönstren varannan månad vare sig det behövdes eller inte (!) 
och städade hela lägenheten från golv till tak varje torsdag. Det tog på krafterna att vara så duktig och en dag bestämde jag mig för att bli lite latare. 
Numera
- köper jag så gott som alltid mitt dagliga bröd.
- har jag upptäckt att det faktiskt går att bjuda gäster på en köpekaka. De är lika glada och tacksamma ändå. Konditorn skall ju också leva.
- anlitar jag en fönsterputsare till utsidan. Insidan tar jag när jag får lust. 
- städar jag inte varje vecka. (Utom toan och köket då. Bäst att deklarera det så jag inte framstår som en snuskhummer). Jag har dessutom inte ett dugg ont av att se dammtussar samla sig i hörnen. Jag sitter så skönt i soffan och latar mig och tussarna irriterar mig inte det minsta. Det är fantastiskt!
- har vi markiser som går ner automatiskt när solen skiner. Då blir det mörkt och fint inne och jag ser inte ett enda dammkorn. Rekommenderas!
Njut av vårsolen och värmen, dammtussarna ligger kvar tills en regnig dag.
19/3 Hundra spänn
På tåget hem utspelade sig följade dialog mellan två arbetskamrater. Den ena, en kvinna (K) i trettioårsåldern, satt bredvid mig på ytterplats. Den andra, en man (M) runt femtio satt på andra sidan gången vänd mot oss på ytterplats.
K: Vilken tur du hade som hann med tåget!
M: Jo, jag fattade mig kort så det gick snabbt.
Fem minuters prat om mötet de hade varit på.
M: Jag snackade med Jerry, han hade fått 2500 kr i löneökning.
K: 2500! Då har han fått 6000 i år. Och han har bara jobbat i två år!
M: Ja, det är inte dåligt.
K: Jag har 30000 efter sista lönesamtalet.
M: Jerry har 30100 nu.
K:!!!!! Trettitusenetthundra?!
M: Jo, han sa det.
K: Hur kan han få 30100 när jag bara har 30000? Taket var ju 30000! Han fick alltså 30100?!
Det här är inte klokt. Jag som jobbar så mycket! Tar de här resorna. Nej, nu är det slut på det, nästa vecka blir den sista.
Nu kommer jag att ta det väldigt lugnt i fortsättningen....Det blir vemodigt att resa dit sista gången. Sen får Jerry göra det. Om man gör mycket ska man ha mer i lön.
Femton minuters tystnad. K läser Skaraborgsposten, M läser i ett kompendium.
K: Men alltså, detta är inte klokt. Varför får han 100 mer? Ja, det är inget fel på Jerry, han är duktig. Men jag har jobbat där i åtta år, räknas inte det? Hur tänkte Martin? Jag ska fråga honom i morgon.
M är mycket lugn och talar tyst, K är mycket upprörd och talar högt.
M: Ja, du får väl prata med honom.
K: Det ska jag göra med en gång i morgon. Och så ska jag be att få listorna med lönerna. Men alltså, han har 30100. Men som sagt, det finns andra jobb.
M lyssnar och uttrycker sig dilplomatiskt.
K: Jag tänker inte lägga två strån i kors efter det här. Jerry har fått 100 kr mer! Jag ska söka nytt jobb men i finanskrisen och så vet jag inte...Det är orättvist! Jag tappar lusten. Jag kan hålla med om att 100 kr inte är mycket men det är principen! Jag gör de här resorna och vad får jag för det? Martin borde tänka på vilka signaler han sänder.
......
M: Min son är kronofogde. Han jobbar i Stockholm.
K: Hur gammal är han?
M: Tjugofem.
K: De tjänar väl bra?
M: Nja, han har tjugofem.
K: Tjugofem! Så lite!
M: Men det är inte så dåligt.
......
K: Nää, detta är inte rättvist. Så mycket som jag jobbar. Vad gör Jerry som inte jag gör? Jag hoppar in och ställer upp. Jag tror inte att Jerry har gjort det. Det är inte det att han inte är duktig.
Samtalet fortsatte i samma stil ända till Trollhättan då M steg av tåget. Jag hade alltså, utan att be om det, fått lyssna på detta gnällande i en timma och fyrtiofem minuter. Då har jag räknat bort den tysta kvarten. Det borde vara värt minst en hundring.
17/3 På plats i Karlstad
Hur som helst, när jag hade tvättat håret och tänkte gå loss på det med torken fanns det inte något uttag i närheten av speglarna, det vill säga i badrummet och hallen. Det enda uttaget sitter vid fönstret, ungefär 5 meter från hallspegeln. Det är en fördel att kunna titta i en spegel under blåsandet. Hur göra? Jag hade en liten fickspegel i handväskan och den fick duga. Det var inte lätt att få till en bra frisyr när jag bara kunde se en fjärdedel av huvudet i spegeln. Men det var bättre än ingen alls och allt ordnade sig till det bästa.
15/3 Vårpromenad
En liten tjej (rosa stol i miniformat och rosa parasoll betyder tjej) som inte ville missa den första riktiga vårdagen hade skapat en härlig plats i solen.
De vi mötte på vår knaggliga väg över stock och sten kommenterade det fina vädret.
Och här ligger jag med näsan i vädret.
15/3 Sovmorgon
Förresten, sovmorgonen kanske ändå hade något att göra med gårdagen. Vi ,som bor på landet i lugn miljö, åkte in till den stora stökiga staden för att gå en "gallerirunda". Runt Vasaplatsen finns det många gallerier och det är så kul och inspireranade att gå från det ena till det andra och titta på konst. Finns det inte några andra besökare i galleriet får man oftast ett mycket trevligt och informativt samtal med ägaren som kanske berättar om någon konstnär eller om sig själv.
Vi köpte inte någon konst men däremot två vägglampor. Vi ramlade in i en fantastistk lampaffär och kom på att vi behövde två lampor. En anställd tog sig an oss med buller och bång. Han talade så högt att vi hade kunnat stå ute på gatan och ändå höra vad han sa. Dessutom uttryckte han sig som vore vi tappade bakom en vagn eller två. Han kanske anade att vi var från landet. Lång var han också men det kan han inte hjälpa. Trots detta köpte vi lamporna. Hade det varit jag ensam som varit där och en annan dag hade jag gått därifrån.
Efter galleribesöken åkte vi till systern och svågern som hade inviterat oss på middag. Finns det något bättre än att bara få sätta sig ner i trevligt sällskap och äta god mat? Nej.
12/3 Vinstvarning
När det blåser och är kallt rinner min näsa oavbrutet och jag måste vara rustad med pappersnäsdukar upp till tänderna. (Jag har en diagnos på rinnet, rinit, och det känns trösterikt.) En vanlig dag går det nog åt fyra tur och retur, en dag som denna minst sex. Men på grund av det idoga snöandet och blåsandet rann det både högt och lågt i ansiktet. Det droppade från mössan också så det var fullständigt meningslöst att ens försöka ta fram en näsduk. Jag kunde bara släppa loss och låta snoret (ursäkta) rinna fritt. En härlig känsla för övrigt.
De fina mönstrade näsdukar jag använder just nu var dyra i inköp, 12 kr för ett paket på tio stycken. Enligt mina beräkningar har jag därför gjort en ren vinst på 7 kr och 20 öre. Detta inom loppet av tjugofem minuter en helt vanlig torsdag. Snacka om tur!
9/3 Gummibandspresident
Jag skulle bli en perfekt president eftersom
- jag kommer att gå i främsta ledet för att utrota torra läppar hos befolkningen. Gratis Försvarets Hudsalva till alla som är torra! (Torr bakom öronen gills inte!)
- jag gärna går på konserter, teater- och operapremiärer utan att somna eller lida nämnvärt.
- jag skulle älska att bjuda in intressanta - och ointressanta med för den delen - människor till bruncher, luncher,middagar, kafferep och tepartyn. För att inte tala om cocktailpartyn. 
- jag är oerhört demokratisk för det mesta.
- jag skulle föbjuda uttrycket "hela svenska folket" om det inte var sant till hundra procent.
- jag har hålfotsinlägg, stödstrumpor och behå med byglar. 
- jag är flexibel i mina åsikter. 
- jag skulle arbeta aktivt för att minska arbetslösheten genom att anställa butler, kock, serveringspersonal, städerska, chaufför, frisör, make up-artist, fotvårdsspecialist, hudvårdsdito, massör, stilkonsulent, inredningsdesigner, huspräst, sällskapsdam/herre m.fl.
Sean Connery
- kommer att låta alla män i hushållet bära kilt. Det ser så trevligt ut.
- jag inte är så noga när det gäller var någon kommer ifrån eller vilket kön den har, huvudsaken är att det är en människa.
- jag skulle läsa högt ur bra ( mitt urval) böcker i radion varje morgon kl.08.00 - 08.30.
- när jag tänker på det skall jag inte läsa, utan Helge Skoog, Anna Bjelkerud eller någon annan med vacker skolad röst.
7/3 Lypsyl
"Skulle du kunna ge mig pengar så att jag kan köpa ett Lypsyl"?
"Lypsyl"???
"Ja, jag är så torr på läpparna och jag har inte inte ett öre". Han plockade fram sin plånbok och visade mig hur tom den var.
"Men Lypsyl"??? upprepade jag och fattade så småningom att det var det han ville ha.
"Har inte du något som du kan låna honom"? frågade jag kompisen.
"Nä".
"Du verkar också behöva det", sa jag när jag tittade på hans läppar. Vad nu jag hade med det att göra. Men
jag lider själv av torra läppar och vet hur tungt det kan vara. Det påverkar hela människan och man känner sig.....besvärad hela tiden. Detta var ett klart behjärtansvärt projekt. Ovanligt dessutom. Men jag hade bara hundralappar och jag tyckte det var en aning för generöst att skänka honom en sådan.
"Jag har bara hundralappar tyvärr. Hade jag haft ett Lypsyl skulle du få det".
Jag hade visserligen ett läppglansstift av märket Face men det sa jag inte till honom.
"Friskt vågat, hälften vunnet" ! sa jag käckt och uppmuntrande. "Det är rätta takterna. Gå fram till någon annan och fråga så får du nog hjälp. Lycka till! Hej då"!
"Du är ju inte klok", hörde jag kompisen säga till den narige när de gick.
När jag berättade historien för maken tyckte han att jag skulle gått in i någon affär och växlat så den stackars lidande tonåringen kunde köpa sitt Lypsyl. Jag hoppas att han överlevde ändå.
Jag skulle däremot ha kunnat upplysa den torre killen att Lypsyl inte är det bästa för läpparna. Det torkar ut ännu mer och man hamnar i beroendeträsket. Han var nog ganska nära det stadiet, desperat som han var. Det finns flera alternativ men själv föredrar jag Försvarets hudsalva. Försvaret kan man lita på. Det går ju inte att ha en massa unga män och kvinnor som ränner runt i skog och mark med laddade vapen och som lider av nare. Hur skulle det se ut?
6/3 Monarki eller republik?
I mångt och mycket är jag en velig person men i en (!) fråga har jag en bestämd åsikt, nämligen frågan om monarkins vara eller inte vara. Apropå mitt förra inlägg om förlovningen vill jag klargöra min ståndpunkt i detta ämne. Jag har inget emot att människor, kungliga och vanliga dödliga, förlovar sig. Det får de göra både bittida och sent och med vem som helst vad mig anbelangar. Jag gratuelerar Victoria och Daniel och önskar dem all lycka i framtiden.
Vad jag däremot har åsikter om är monarkin. Den kungliga familjen har jag inget emot, medlemmarna verkar vara trevliga och sköter sitt jobb bra. Men i ett modernt och jämlikt land som Sverige borde det inte finnas en monarki. I den kungliga familjen skall den förstfödda "ärva kronan", det vill säga Victoria. Hon har sedan hon var späd fostrats och utbildats för att en gång bli drottning. Hon kanske ville bli konditor eller veterinär men nej, det gick inte för sig. Hon skall bli drottning. I vilken annan familj går det till på det viset? Det kan finnas föräldrar som gärna skulle se att deras barn övertog familjens galleri, bilfabrik eller skoaffär men vill inte lille Putte det så blir det inte så. Det skulle vara mycket knepigare för Victoria att säga så även om hon naturligtvis har den möjligheten.
Min modell är republik med en president och en statsminister. Partierna får gå till val på sina politiska idéer som de brukar göra. Presidenten däremot skall representera landet och vara allmänt trevlig. En person som jag till exempel eller, för all del, någon i kungahuset om det skulla passa bättre. Om kungen, drottningen eller Victoria ställde upp i valet är det inte omöjligt att någon av dem skulle vinna.
Men nu är jag på bettet. Den politiska deklaration som jag redovisat tidigare är nu inaktuell. Jag ställer upp som opolitisk presidentkandidat och är övertygad om att jag kommer att göra ett mycket bra jobb. I nästa inlägg kommer en presentation av vad jag vill göra som president!
2/3 Förlovningen
Inget anses för litet eller trivialt för att nämnas i tidningen. Här är en bild, en bil med passagerare. Vilka de är får ni lista ut själva, jag har ingen aning. Vet inte ens om de har med förlovningen att göra. Det ser ut som en transport av några som druckit en aning för mycket.
Man kan läsa att pappa Westling "redan har köpt en smoking". Av detta förstår vi att han nog inte har haft någon tidigare. Men hur det än är med den saken lär han få användning för den i alla fall. Det blir alltså inte ett plagg som kommer att hänga oanvänt i garderoben. Ett bra köp!
Daniel citerades på tidningens internetupplaga: "Efter fyra dagar som prins: Jag är så lycklig".
För det första blir han inte prins förrän han gift sig med fästmön och kan därför inte vara lycklig över det, inte ens i fyra dagar. För det andra: är han lycklig för att vara prins, vilket han inte är, eller för att han har förlovat sig? Hm.
"Daniel: Man kan inte tacka nej till kärleken när den är så stark"!
Skulle behöva lite mer kött på benen där. Frågan är om det är hans eller hennes kärlek.
"Daniel avslöjade: Det var inte jag som forcerade fram kärleken".
Nähä. Vem var det då? Lasse Lönndahl? Spelar det någon roll? Och vad då forcerade fram...det låter lurt. Är det bra eller dåligt att inte ha forcerat fram den? Nej, efter att ha läst dessa rubriker i nämnda tidning tycker jag att fästmön skall ta ett snack med prinsen som inte är. Och det får hon göra snart, för som tidningen skriver: "jakten på den perfekta bröllopsklänningen har börjat"!
En rolig vits som avslutning:
"Kungen heter Carl Gustav den tredje i fjärde, hans familj heter
Victoria, Madelena och Adam och Eva".
MARCUS 7 ÅR
