31/5 Voine, voine!
Det är blasten som står norrut som mår dåligt.30/5 Makrill
Senare gick jag ut i potatislandet och inspekterade blasten. Den såg fin ut. Hoppas att det betyder att det som är under också är okej. Maken hade tagit hem gödsel och det spred jag ut mellan grönskan. Fyllde på med mer jord och nu tror jag att det får räcka. Nu ska potatisen bara få växa och bli delikat.
På eftermiddagen gick maken gick ut på en fisketur med en kompetent bekant. Han kom hem nyss med fångsten. Makrill blev det.
Att det bara blev en är inte mycket att göra något åt. Vi får dela upp den så rättvist som möjligt. Synd att potatisen inte är klar, det hade blivit en fin middag.
(När jag redigerar bilder som ska vara med i bloggen finns en funktion som tar bort röda ögon som personer ibland kan få på grund av blixten. Det fungerar bra på makrillar också. Det kan vara bra att veta.)
29/5 UFO-varning!
Jag läste ett reportage i GP om anmälda ufo-observationer i Västsverige. Det var fem observationer beskrivna, från 1959 till 1997. Det var särskilt en som var intressant. Det hela timade i Alingsås och handlade om en kvinna som vaknade mitt i natten. Hon låg i fosterställning och svävade ut från sängen dragen av en okänd kraft. Rummet var upplyst av någon okänd ljuskälla. Hon försökte ropa på sin man som låg bredvid henne men kunde inte utan grep tag i honom och han vaknade. Då såg han hur hans hustru svävade ut från sängen mot tre hårlösa varelser med stora mörka ögon som stod vid fotändan.
Vad då ufon? Har de aldrig varit med om en luciamorgon förut? Det måste ha varit MC-klubben "Bald's Angels" som visat sig från den empatiska sidan och kommit nyrakade med ljus, katter och sång. Blir man väckt i ottan av objudna, mörkögda, skalliga och sjungande män vore det rent onaturligt att inte reagera. Att se någon sväva och flyga är adekvata reaktioner i sammanhanget. Har man inte glasögonen på, vilket är vanligt när man sover, kan den visuella upplevelsen av stjärngossar i lussetåg te sig mycket skrämmande.
Grabbarna förbereder sig med pep-talk. Det gjorde de rätt i men de skulle ha lagt ner lite mer entusiasm. Högtidligheten slutade nämligen med att maken till den svävande hustrun sparkade mot gossarna och de ansåg att det var lika bra att avvika. Hustrun ramlade i och med detta ner på golvet ifrån sin svävande position. Någon skaderapport fanns inte att läsa så hur denna luftfärd slutade vet vi inte.
Lennart fick inte vara med, han hade för mycket hår. Han gjorde sitt bästa för att platsa i gänget, men nix!
Färdigrakade, på väg till Alingsås
26/5 Besök i Romelanda
I går var jag i Romelanda. Det var en före detta arbetskamrat från Nordmannaskolan som bjöd in till fest. När jag skulle dit hade jag programmerat bilens GPS för att jag skulle komma direkt till målet utan omvägar. Jag visste att jag skulle köra på Romelandavägen en halvmil ungefär och den vägen känner jag väl till. Det var närmare målet jag behövde vägledning.
När jag stod vid rött ljus i centrala Kungälv för att sedan svänga höger ut på denna väg tittade jag på GPS:en. Markören som föreställer mig, eller bilen närmare bestämt, hattade hit och dit och pilen som visar färdriktningen uppförde sig som en vindflöjel i storm. Jag kunde läsa "Sväng vänster på Borgmästaregatan. Sväng höger på Borgmästaregatan. Sväng vänster på Borgmästaregatan o.s.v. under tiden jag stod stilla. Det var tur att ljudet var avstängt, annars hade jag antagligen tappat besinningen och kastat ut hela apparaturen genom fönstret. Ja, jag vet att den måste bli uppdaterad, det blir den snart, men på något vis är det ändå underhållande med denna vimsighet som förekommer. Den visar mänskliga sidor liksom; var det höger eller vänster här...? Å andra sidan kan det ju få vittgående konsekvenser vid något annat tillfälle så...ja! Jag ska! Och jag kommer inte att nämna denna manick mer. Någonsin.
RomelandaMålet med färden var ju Romelanda och jag kom fram utan problem. GPS:en tog sig samman och lotsade mig rätt. Det blev en rolig och härlig kväll. Vädret var strålande, solen flödade över altan och gräsmatta och värdinnan bjöd på massor av godsaker att äta och dricka. Arbetskamraterna var sig lika, d.v.s. kolossalt roliga och underhållande, och det var en yster samling som tjötade och skrattade i försommarkvällen. Livet förlängdes med några veckor där, tror jag. Tack för det!
23/5 Ut med det gamla...
Vi köpte en ny brevlåda i går. Den andra var ju utsatt för ett sprängattentat under påskhelgen. Den hade egentligen sett sina bästa dagar för länge sedan eftersom den blivit sparkad på och påkörd medelst moped några gånger. Men nu ska den gamla skrotas och den nya monteras.
Gammal liggande brevlåda. Ny upprättstående brevlåda.
Under eftermiddagen kommer vi att högtidhålla händelsen med en invigningsceremoni. Det gör vi genom flagghissning, levande musik framförd av maken och tal av Postens representant, d.v.s. min syster som är anställd därstädes. Det hela avslutas med sången "Ett litet rött paket med vita snören" som vi sjunger unisont till ackompanjemang av svågern på triangel. Den som vill närvara är välkommen. När du hör bastuban ljuda är det dags.
21/5 Livet och döden
I morse när jag stigit upp ur paulunen och vacklade mot köket och kaffedoften mötte mig en figur i svart morgonrock med huvudet täckt i en kapuschong. Han hade armarna utsträckta och gick emot mig. Jag stannade mitt i steget och kände de kalla kårarna sprida sig längs ryggen. Jag hade varit med om detta förut, sett det tidigare men var..? Det är min födelsedag i dag, tack, tack, och den upplever jag en gång om året så det var inte det, utan makens apparation -vilket inte är svårt att förstå. Svart morgonrock med huva!?
Efter en stunds dividerande fram och tillbaka var det maken själv som löste gåtan om detta déjà vu: "Sjunde inseglet" och döden personifierad av Bengt Ekerot. Så var det löst och det var inget märkligt med det. Det som däremot var riktigt underligt var att maken kunde relatera till en film som han sett på skolbio för femtio år sedan. Han brukar inte kunna hålla reda på huvudrollsinnehavaren i en film vi tittar på utan att fråga med jämna mellanrum: "Vem är det nu då"? Det händer när skådespelaren i fråga till exempel har bytt kläder eller befinner sig i en annan miljö än för fem minuter sedan. Nu beror det inte på dåligt minne utan på ett genuint ointresse. "Sjunde inseglet" verkar ha klistrat sig fast i alla fall.
Firar man födelsedag är man vid liv och det är trevligt. Man ska vara glad så länge man har sig.
(Jag vet inte än, har inte vågat fråga, om denna händelse med morgonrocken var en olyckshändelse i arbetet eller väl planerad och iscensatt efter noggranna beräkningar. Om det var det sistnämnda är frågan vad han ville uppnå. Det tål att tänkas på.)
19/5 Finns det liv finns det hopp
Titta vid klockan åtta och elva så ser du de gröna underverken.
18/5 Cellulitmassage och graderad kompression
 |
17/5 Potäter, del 2
När det gäller potatisen ser det mörkt ut. Det kanske inte är annat att vänta efter tio dagar men något litet livstecken borde visat sig. Möjligen är det en trögtänkt sort och då får vi anpassa oss. Färsk potatis till jul är också gott.
Till vän av ordning: Ja, det ser lite torrt ut men jag vattnade efter fotograferingen. Okej?15/5 Flitens lön
15/5 Bye, bye Karlstad
Körningen hem gick utan problem, den också. Jag måste ha kommit in i en nygammal fas som gör att jag kan köra några mil utan att somna. Det känns bra.
Vad gäller Karlstad är det inte en plats jag kommer att sakna. En ganska alldaglig stad (ursäkta alla kalrstadbor!) - säger jag som bara rört mig i de centrala delarna. Men ändå. När det gäller utbudet av butiker blir man inte särskilt överraskad. Det är samma som finns överallt med något enstaka undantag.
Eftersom det var sista gången jag var där i studieärende tänkte jag köpa någon liten minnessak från staden. Men jag behövde inte lägga ut ett öre på ett sådant, fick det alldeles gratis. Jag var inne i en skoaffär och provade skor och fick låna ett par små strumpor som brukligt är i sådana butiker. Jag köpte ett par skor och gick till hotellet. På hotellrummet upptäckte jag att jag fortfarande hade strumporna på mig. Ve och fasa! Vad ska butiksinnehavarinnan tänka? En strumptjuv! Hon har råd att köpa skor men snor strumporna! Jag tänkte, helt seriöst, att jag skulle lägga dem i ett kuvert och stoppa dem i butikens brevlåda eller skicka de genom Postens försorg. Jag kände mig verkligen som en tjuv. Efter ett tag lugnade jag ner mig och insåg att brottet inte var så allvarligt, de betingar ett mycket ringa värde. Så nu har jag en souvenir, ett par tunna strumpor som jag inte kan använda eftersom de är oerhört sladdriga och helt saknar resår. Men de är från Karlstad!
12/5 Tolfte maj
Då var denna skoldag avverkad och jag sitter på min kammare och skriver. Solen skiner men den avbryts av lätta skurar till och från.
Det är väldigt roligt att träffa alla kursdeltagare och diskutera våra uppgifter. Fröken var inte bra i dag, hon kände sig trött och utarbetad och jag tror att risken är stor att hon inte visar sig i morgon. Men vi är ju tjugo pedagoger så vi skall väl kunna sno ihop något intressant i så fall. Kanske inte det som står på schemat men ändå. Vi skulle kunna byta våra favoritrecept till exempel. Eller diskutera vilket tvättmedel som är bäst. Källan med ämnen är outsinlig.
I morse när jag körde till universitetet fungerade inte GPS:en. Den sökte satelliter hela tiden under de tio minuter det tar att köra dit. Jag undrar vart de hade tagit vägen. Men poängen är att jag lyckades köra direkt på målet, inte en felsväng! Detta bara genom att memorera kartan på Eniro. Det var duktigt av mig. Jag tycker att jag hittar ganska bra i centrum också och det är så dags när det är sista besöket. Det har tagit sex tvådagarsbesök för att nå den kunskapen. Är det någon som tänker sig hit inom de närmaste åren går det bra att anlita mig som tolk och gajd. Kunskaperna om staden är ganska snäva men är du intresserad av shopping i de centrala delarna är det ingen som slår mig.
10/5 Nu är det jul igen
att placeras i rabatten. Och nej, jag har inte varit förebild, jag äger ingen röd
mössa.
10/5 Gröna fingrar
Jag går ut i trädgården flera gånger om dagen och petar och pillar i rabatterna. För en stund sedan gick jag lös på mugrönorna med sekatören. Jag klippte hårt men sparade några stänglar ifall det blir noll och inte intet efter kapningen. Det är mycket annat som behöver åtgärdas på tomten, allt är inte lika roligt och intressant som rabatterna. Men det ska snyggas till det också, i sinom tid.
I morgon är det dags att åka till Karlstad igen. Denna gång ska jag ta bilen. Jag är ledig i morgon så jag kan åka när jag vill. Jag tror att jag är något piggare nu och kan hålla mig vaken hela vägen. Tittade lite extra på kartan förut, tänkte att ett besök i Säffle eller Åmål kan bli ett trevligt avbrott men jag vet inte ... det låter inte upphetsande precis men man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.
Åmål
Jag roade mig med att söka på "mode" i Åmål på Gula Sidorna. En klädbutik eller två är alltid kul att besöka. Jag fick en träff: Myresjöhus AB i Älmhult. Man undrar ju.
9/5 Lördag
Klockan är nu 21.32 och jag har precis kommit hem från stan. Maken och jag åkte till Mölndal vid elvatiden i förmiddags för att se en elevföreställning där barnbarnet skulle dansa breakdance. Det var tjugo grupper som visade upp vad de lärt sig under terminen. Det är barn, ungdomar och äldre som steppar, showar, dansar jazzdans och allt vad det kan heta. Mycket underhållande alltihop. 
När föreställningen var slut körde maken mig till Liseberg och där mötte jag K. Vi skulle titta på Trädgårdsutställningen. Lisebergs Lustgårdar var något nytt för oss och ett besök där rekommenderas. Jättevackert. Vi köpte kaffe och hembakat bröd som vi fick i en korg och sedan letade vi upp en plats i solen där vi njöt av det goda fikat. 
Efter tre timmars promenerande bland karuseller, sommarblommor och piasavakvastar styrde vi stegen mot Hotel Ghotia och Heaven 23. Där har de goda räksmörgåsar som ni säkert känner till och vi slog till på var sin sådan. De är verkligen magnifika med ett berg av stora fina handskalade räkor. 
Jag skulle förstås tagit ett kort innan jag började äta men hungern gjorde mig fullständigt avtrubbad. Jag lyckades hejda mig innan jag skulle stoppa den sista biten i munnen. Resten får ni använda er fantasi till.
Från passagerarutrymmet på färjan på hemvägen.
8/5 Potäter
Fler nyheter från trädgården: murgrönan som jag berättade om tidigare är fullständigt oregerlig. Lianerna är lika långa som tidigare och ligger och skräpar bland stenar och perenner. När jag påtalade detta för maken sa han att de ska skäras av. Jaha, så går det alltså till. Man planterar två mugrönor med tvåmeters liangrenar. När de är på plats skär man av dem. För det är mycket bättre, säger maken, det är två rejäla rötter i stället för kanske tio små minisar. Den som lever får se hur detta utvecklar sig.
Murgröna innan förkortning.5/5 Motvind
Berget vid sidan av vår uppfart är utsatt för en upprustning. Det är jag som gräver och står i och letar efter originella planteringslösningar i böcker och tidskrifter. Så originella att jag bad maken ta med murgröna som skall klättra över det hela. Ja, jag vet, murgröna är föga originellt men nu valde jag det. Jag föreställde mig tre, fyra små krukor med en liten kvist på en decimeter i. När jag gick ut och tittade på vad han lastade ur bilen var det två tioliters hinkar med varsin tvåmeters murgröna i. Det var inte en stängel utan sex, sju på varje. Jag borde veta. Ska det va', ska det va' ordentligt.
Jag tog med mig lianerna till berget. Det visade sig att "klumparna" var så stora att jorden på det tänkta stället inte var djup nog. Men en säck med köpejord fixade till det. Sedan gällde det att reda ut de långa stänglarna och försöka lägga dem på ett sätt så att de kunde fästa i berget och klättra. Jag nämnde tidigare att det blåste så arbetet var ogjort på direkten. Nu står det två murgrönor i en skreva på berget med tolv tvåmeters långa grenar som blåser åt alla väderstreck. Maken tycker inte att det gör något, i morgon är det vindstilla (?) och då arrangerar vi grönsakerna. Om de inte har slitit sig och befinner sig på Fotö förstås.
3/5 Influensatider
2/5 Tippen
Soptippen är en fantastisk samlingsplats. En dag som denna är större delen av kommuninvånarna ute i samma ärende som vi och det uppstår en speciell samhörighetskänsla som man inte finner på andra ställen. Vår soptipp ligger alldeles vid havet och man har en magnifik utsikt när man slänger gamla uttjänta kylskåp och kasserade buskar.
Tjugofem meter till vänster ser det ut så här.
Här kasseras vårt buskage. Det ger ett visst lyft åt rishögen, grönt som det är.
1/5 Sköna maj
First 47,7 om det säger någon något.
Då passade det bra att vara hos de gamla och tvätta det sista och få skjuts till Långedrag på morgonen. (6.50-färjan). Dottern ville umgås med sin bror och sedan skulle hon jobba i dag så hon kom med också. Vi firade Valborg med kräftor vilket kanske inte är den vanligaste rätten på menyn just den dagen. Men de smakade lika gott som de brukar.
När jag kom hem klockan nio från den tidiga turen till stan stod maken med jord upp till axlarna ungefär och fixade till planteringen mot grannen. I stället för ett buskigt buskage som blev uppryckt i torsdags satte han dit en häck. Jag tog på mig jobbarkläderna och kastade mig ut bland perennerna.
I höstas hade maken med sig en låda med marktäckande plantor i krukor för en speciellt utvald plats. Av någon anledning blev de inte planterade och ställdes undan i ett hörn. Jag har observerat dem någon gång under vintern och de var vad vi kallar döda. (Något annat hade varit ett mirakel). Trots detta har ingen av oss orkat slänga dem, de har bara stått där. Men - till min stora gäldje och förvåning - upptäckte jag i dag att de var vid liv! Fräscha nya blad hade utvecklats och de var i högsta grad levande. Åtminstone delvis. Finns det liv finns det hopp så de har planterats på det tänkta stället.
Bilden är inget bra bevis eftersom den blev oskarp. Men ändå. Jag frågade vad de heter och fick svaret: "Det var en bra fråga". Vi får leva i okunnighet tills svaret uppenbarar sig.
Jag trodde aldrig att jag skulle fotografera något i trädgården och visa upp för andra. Så långt har det gått. Det är smultron som står vid kanten.Så här såg det ut utanför sovrumsfönstret i morse. Det är ett gammalt körsbärsträd som visar sig från sin bästa sida.
