Lecce, kapitel 10
Han vill köpa biljetter till en konsert samma kväll (fredag). Det är alltså biljettluckan som är på väg att sluka kunden med hull och hår. Den satt så lågt att det hade varit lagom att stå på knä Men det vill man ju inte göra. Mannen på insidan stod upp så det blev långt avstånd mellan kund och säljare. Svårt med kommunikationen alltså.
Det var inte det enda märkliga på denna teater. När vi letade efter våra platser satt stolarnas nummer på stolsryggen. Man fick alltså gå in i raden och sedan luta sig kraftigt över stolen och ryggstödet för att hitta numret och läsa det uppochner. Annorlunda men kontaktskapande, alla som satt på raden bakom var mycket hjälpsamma med att läsa numret högt.
Konserten skulle börja kl. 21.00. Vid den tidpunkten stod hälften av publiken upp i gångarna och pratade och tramsade. Kl. 21.10 marscherade musikerna in och sedan kunde det börja. Tjaikovskij för hela slanten.
