Om ditten och datten

Jag har inte hört något från musen på över en vecka och vill gärna tro att den elektroniska skrämselapparaten fungerar som den ska.  Men det har varit milt väder på sista tiden. Då är musarna inte så intresserade av att ta sig in i husen. Vilka snyltare de är, när det är kallt passar det att gosa i köksskåpet och äta hushållspapper. Men det gör de inte ostraffat. Vi får se vem som vinner!

                                             

                                                           


I dag gick några elever och jag till ICA för att köpa wienerbröd. Vad vi skulle med dem till? Äta förstås, det gör vi varje fredag. Inte wienerbröd kanske men bullar eller kakor eller glass. När en av gossarna och jag sneddade över parkeringsplatsen ropade en dam från en bil: "Pojkar! Pojkar, kan ni hjälpa mig"? Jag såg bara "min" gosse men gick fram till förarsidan. "Åh, förlåt, jag trodde det var två pojkar. Kan ni säga om det står någon moped bakom bilen, jag kan inte se det för för jag kan inte vrida kroppen".


Här gäller att reda ut saker och ting. För det första kallade hon mig pojke, det är nog första gången jag varit med om det. Femtioåtta år gammal dessutom. För det andra körde hon bil utan att kunna vrida på varken huvud eller kropp. Hon  måste därför fråga någon fotgängare hur trafiksituationen ter sig bakom fordonet.

Är hon lämplig som bilförare? Jag är tveksam. Ser man inte skillnad på en snart sextioårig kvinna och en tonårsgrabb och bara kan titta framåt från förarsätet borde hon tänka efter. Skaffa nya glasögon och anställa en chaufför är heta tips från mig.

Musen är som bortblåst. Den har inte fastnat i någon fälla, jag har inte hört något trippande och ingen har gnagt på  hushållspapperet eller annat som finns i köksskåpet. Jag är säker på att den är nötallergiker och vände på en femöring när den kände doften av jordnötssmöret. Vilket öde att vara överkänslig mot nötter när man är en mus men duger hushållspapper går det säkert bra att leva ett fullgott liv ändå. Så länge det varar. Livet alltså. Kanske hushållspapperet också.

När jag sökte en bild på smöret fann jag Elvis och ett recept på hans favoritmacka. Håll till godo!

Ingredienser:
2 skivor formbröd
3 msk jordnötssmör
1 banan, mosad
2 msk margarin (eller smör)
Blanda jordnötssmöret och den mosade bananen tills blandningen är mjuk. Rosta brödet lätt. Bred bandningen på ena brödskivan, lägg den andra över. Smält smöret i en stekpanna, lägg i brödet och stek tills det blir gyllenbrunt.

Musen har gett sig tillkänna på ett mer fysiskt sätt. Tidigare har jag bara hört  tassande men i förrgår skådade mina ögon bevis på dess närvaro. I ett av köksskåpen, dock inte det jag föseglade med mortelstöten, hade kräket tuggat på en hushållsrulle och dessutom lämnat kvar spillning.




Men nu sitter den löst! I går hade vi gäster och en av dem, en erfaren musjägare, skänkte oss två fällor av senaste modell. De skall laddas med jordnötssmör!  Nu duger inte herrgårdsost utan det ska vara jordnötssmör! Orkar de inte tugga längre? Men det får bli som musen vill och i dag har vi inhandlat nämnda livsmedel. Fortsättning följer.

Om en månad  är det dags för Lucia. I morse när jag kom till jobbet stod arbetsledaren för ombygget på skolan och talade med några kollegor. Han frågade om skolan skulle ha något Luciatåg. Jodå, sa någon och jag sköt in att "jag brukar minsann vara Lucia".


"Åh, fy f-n", sa han då. Jag gav honom en rak höger, vände på klacken och gick. Sedan kom han krypande och bad om förlåtelse men icke, sa nicke. Så nu blir det inget lussefirande. Klart slut.

Fredag kl. 17.15 Och här sitter jag på ett hotellrum i Värnamo och upplever fascinationen av att ha ett rum med extrautrustad toalett.

Här försiggår Brass-SM och då avses inte drogen utan mässingen. Med det avses inte att deltagarna visar upp sig i den utan det är brassmusik  det handlar om. Maken har tidigare varit här som tävlingsdeltagare men har nu pensionerat sig från tutandet och skall bara sitta och lyssna och njuta. Vad gör jag här i så fall? Jag är inte överförtjust i denna musik. Det beror på kärlek, bara kärlek. Jag tänkte att han behövde lite sällskap. Han har inte uttryckt det själv men han är mycket tacksam. Om en halvtimma skall vi promenera en kort bit till en konsertlokal. Där ska sex brassband spela tre stycken var. Kul tänker du men alla spelar samma stycken!  

Fredag kl. 21.30 Har precis kommit tillbaka till rummet utan maken. Han sitter som klistrad på en bänk i konsertsalen. Jag hade lättare för att slita mig loss så jag gick när det började tjuta i öronen.

När vi kom dit  pågick en spelning och då fick ingen gå in eller ut ur lokalen. Det fick man passa på att göra mellan de olika banden. När dörrarna öppnades trängde vi oss in till ett pris av 50 kr per skalle. Maken visste  att det var bra att sitta på läktaren och där hamnade vi. Då fick jag se något  märkligt, nämligen  en kub à la Kaba som var klädd i ogenomskinlig plast.
 Här är en bit av kuben och en bit av maken.

Jag trodde att det var någon reparation som försigick och att man klätt in det hela i plast för att skydda mot nyfikna besökare. Jag hade fel, så fel. Det var den plats där de tre domarna satt under tävlingarna. De får nämligen inte veta bandets eller dirigentens namn och sitter därför där inne och dömer andra - enbart efter hörsägen. De kollar inte ens vad musikerna har för kläder på sig! När dessa kommit på plats frågade programvärden  på engelska (domarna var inte svensktalande) om de var ready. Då klingade någon av dem i en liten klocka som svar på frågan och sedan började bandet spela.

Lördag kl. 11.45 Vi ska strax checka ut från hotellet men vi har redan varit på en tävling nu på morgonen. Det pågår sådana hela tiden, i olika klasser. Nu ska vi gå ut i stadens vimmel och se vad den har att bjuda på. Misstänker att det inte tar så lång stund. Efter det blir det lunch och kl.14.30 börjar en ny omgång som maken vill lyssna på. Jag ska följa med men tänker gå in på Apoteket på vägen. Ska köpa öronproppar.
Fortsättning följer.

I morse när jag satt vid köksbordet och åt frukost hörde jag mystiska ljud. De kom från där spisen är och jag trodde först att det var blåsten. Det kunde det ha varit men inte den här gången.  Jag ställde mig strategiskt och lyssnade. Det var bestämda trippande steg fram och tillbaka. Över huvudet på mig. Ganska snart insåg jag att det var något från naturen som olovandes tagit sin in på vinden. Naturen är ute, jag är inne och de två ska inte beblanda sig med varandra. Men nu hade det hänt och jag gillade det inte. Jag öppnade några överskåp mycket försiktigt, något kunde ju röra sig där inne, men intet levande fanns att skåda. Tur var det. För mig. Men jag var tvungen att ringa maken och klaga. Jag satte telefonen mot taket och ljudet men det hörde han inte förstås. Han tröstade mig med att det är jättemånga möss på Volvo. Volvo! Jag skiter väl i Volvo även om de skulle ha tusen feta råttor på loftet. De ska inte vara hos mig!

Efter att ha övertygat mig själv om att inget levande var löst i köket lämnade jag hemmet utan att vidta några åtgärder. Jo, en faktiskt. Jag la mortelstöten på handtaget till ett av överskåpen.

Tänkte att om det som tassade uppenbarade sig i skåpet skulle det inte kunna öppna dörren. Ja, jag vet att det är löjligt. Det är ju inte säkert att det skulle gnaga sig in i just det skåpet, men försöka duger. 

Gissa vem som ska få vidtaga åtgärder  i kväll?

                       
Det ska bli skönt att börja jobba i morgon igen. Det är inte bra att vara ledig, det blir ingen ordning på någonting. När jag jobbar vet jag vad jag ska göra, jag har ett schema att följa och ett uppdrag som är tydligt.  Nu försöker jag komma ihåg vad jag gjorde i måndags och tisdags  och har inte en susning. Och jag var ändå nykter! Å andra sidan kan man fråga sig varför jag måste minnas det. Jag vet inte.