Om ditten och datten

I morse när jag satt vid köksbordet och åt frukost hörde jag mystiska ljud. De kom från där spisen är och jag trodde först att det var blåsten. Det kunde det ha varit men inte den här gången.  Jag ställde mig strategiskt och lyssnade. Det var bestämda trippande steg fram och tillbaka. Över huvudet på mig. Ganska snart insåg jag att det var något från naturen som olovandes tagit sin in på vinden. Naturen är ute, jag är inne och de två ska inte beblanda sig med varandra. Men nu hade det hänt och jag gillade det inte. Jag öppnade några överskåp mycket försiktigt, något kunde ju röra sig där inne, men intet levande fanns att skåda. Tur var det. För mig. Men jag var tvungen att ringa maken och klaga. Jag satte telefonen mot taket och ljudet men det hörde han inte förstås. Han tröstade mig med att det är jättemånga möss på Volvo. Volvo! Jag skiter väl i Volvo även om de skulle ha tusen feta råttor på loftet. De ska inte vara hos mig!

Efter att ha övertygat mig själv om att inget levande var löst i köket lämnade jag hemmet utan att vidta några åtgärder. Jo, en faktiskt. Jag la mortelstöten på handtaget till ett av överskåpen.

Tänkte att om det som tassade uppenbarade sig i skåpet skulle det inte kunna öppna dörren. Ja, jag vet att det är löjligt. Det är ju inte säkert att det skulle gnaga sig in i just det skåpet, men försöka duger. 

Gissa vem som ska få vidtaga åtgärder  i kväll?