26/9 Tillfälligt avbrott
Nu ligger det till på detta vis att jag skall åka till Spanien nästa vecka med make, barn och barnbarn. 
Då är det inte säkert att jag kan skriva inlägg på löpande band som jag brukar.
Läs mina gamla en gång till, två till tre om dagen, 
och vips! så är jag tillbaka igen.
Tror jag.... 
24/9 Nödsituation
De har det inte lätt i Lilla Edet med magsjuka som grasserat i flera veckor. Tur i oturen att de har nära till toiletpapieret.
24/9 Celluliter norröver
Stod framför spegeln i morse och gjorde mitt bästa för att se presentabel ut. Tog lite färg på ögonbrynen och upptäckte en grop mitt i svängen vid det högra. Cellulit vid ögonbrynet! Det måste vara en världssensation! De brukar hålla till på låren och ändan. Min rumpa är lång, vilket ni fått full information om i ett tidigare inlägg, men den har historiskt sett dragit sig enbart nedåt med hjälp av tyngdlagen. Nu verkar det som om den expanderar både åt norr och söder. Jag kan snart vara huvudattraktion på en cirkus.
"Kom och se världens högst belägna cellulit! Eventuellt även världens längst utdragna ändalykt! Bedöm själva!"
Det finns säkert en och annan krona att tjäna där. För att inte tala om berömmelsen!
23/9 Studentliv
Man bör vara ung om man vill hänge sig åt socialt umgänge med sina studentkamrater. Det räcker att jag läser om alla aktiviteter (och då menar jag inte studierna) som förekommer på Karlstad Universitet för att jag ska bli helt utmattad. Hur jag skulle te mig om jag deltog vågar jag inte ens tänka på. Någon utbildning skulle det definitivt inte bli. Inte den som var tänkt i alla fall. Något lär man sig alltid!
När jag klickade på Karlstads Studentkår på universitetets hemsida öppnades startsidan." Lättläst och stor stil" stod det. Så omtänksamt. Hur kunde de veta att jag är en närsynt 57-åring? Jag läste den stora och lättlästa stilen och fann följande:
Ett tips från Studentkåren är att alla nya studenter skall vara delaktiga i nollningsaktiviteterna som anordnas. "De erbjuder fantastiska möjligheter att lära känna kurskamrater och äldre studenter (jag antar att det inte är mig de menar) vid universitetet."
Låter trevligt men jag blir lite misstänksam om de fantastiska möjligheterna när jag läser att Studenkåren arrangerade en speciell utbildning angående detta. Den hade fokus på hur faddrarna skall ge de nya studenterna ett riktigt varmt välkomnande, att få nollningen att bli en rolig och gemytlig tillställning. Då är inte svårt att räkna ut hur det gick till förra året.
Kursbeskrivning:
"Hur kan vi bemöta de nya studenterna på bästa sätt?"
1. Hur kan man nyttja alkohol på ett lite klokare sätt?
"Vid första kurstillfället kom Kent Johnsson och talade om "Konsten att dricka - så maximerar du alkoholens positiva effekter och minimerar de negativa konsekvenserna."
2. Lekar
3. Ledarskap
4. En kurs i första hjälpen.
"Sista kurstillfället ledde Karin Engdahl. Det handlade om "första hjälpen" . Dessutom höll universitetes präster i samarbetsövningar och studentkårens Fredrik och Katrin hade värderingsövningar."
Det hela avslutas med ett upprop:
"Kära faddrar!
Tänk på att ni har stort inflytande på hur de nya studenterna upplever sin nollning, Erbjud t ex alltid alkoholfria alternativ och försök hitta sätt att umgås och ha kul på där alkoholen inte är det centrala. Var medvetna om att det vid sådana här tillfällen finns ett stort grupptryck, vilket inte alltid fungerar så bra ihop med alkohol."
De uppmuntrar de nya studenter som har synpunkter på nollningen, som känner att deras faddrar inte uppfyller fadderutbildningens kriterier, att höra av sig. "Tänk på att nollningen ska vara rolig och gör bara det du själv vill!"
Vad säger man? "Det är skönt att man inte är ung längre" eller "Tänk om man var 20 igen"?
21/9 Reklam
I lördags var det operadags igen. Maken och jag var på premiären av Mozarts Requiem. Det var det vackraste jag hört och sett på mycket länge. Orkester, (nu tillbaka i diket) stor kör, solister och dansare skapade något helt enastående.
Låt inget hindra dig från att gå och se och uppleva detta! Föreställningen är bara en timma lång så du hinner varken somna eller få träsmak.
18/9 Upprörande
I dag fyllde en elev 15 år och klassen var bjuden hem till honom på eftermiddagen. Vi fick god fika och sedan lekte vi.
Leken gick ut på att lyfta upp en tom mjölkkartong från golvet. Det är väl inte svårt tänker du men här gällde det att ta tag i den med munnen - utan att stödja på knän eller händer. Det klarade i stort sett alla. Min kollega M (ett år yngre än jag) klarade det galant. Sedan var det min tur. Jag böjde mig ner mot golvet så långt jag kunde. Det var inte alls långt visade det sig även om det kändes så. Det räckte absolut inte till att få tag i paketet med munnen. Sedan blev det problematiskt. Jag kom inte upp utan fick hjälp av en ömhjärtad elev som tog mig i handen och drog mig till stående position. Det var såååå roligt och vi skrattade tillsammans allihopa.
Sedan fortsatte leken med att ca. en decimeter klipptes av från förpackningen vilket innebar att man måste böja sig ännu längre ner. Flera elever och M gjorde galanta insatser. Jag stod över. Så fortsatte det tills bara botten var kvar. Då kunde inte ens M nå den, (dåligt, hon är ändå bara 56) det var bara födelsedagsbarnets femåriga lillebror som lyckades. Men han var ju ganska nära golvet redan från början.
Detta är väldigt tråkigt tycker jag. Här ska det tävlas och lekas och alla ska ha roligt och så vinner en liten självsäker 5-åring som är hur kort som helst och som övat i flera år. Fusk har jag aldrig gillat och särskilt inte i ett sådant här sammanhang.
17/9 Rapport från ett hotellrum
14/9 Karlstad
Jag åker till Karlstad på tisdag och då hinner jag inte med utsvävningar som att blogga. Det är mycket nu! Men jag är säker på att jag får uppleva många intressanta saker där, vänta bara och se. Studentlivet i Karlstad verkar vara livligt med nollning, många fester och annat roligt så jag kommer att vara fullt upptagen och ha mycket att rapportera. Skulle det visa sig att underhållningen på universitetet inte håller måttet har jag ju hotellrummet. Underhållningen där kan ju ha utökats med en hängmattesäng och det är en höjdare. Jag hoppas på det!
Var inte otrogna nu med att gå över till en annan blogg medan jag är bortrest. I motgången prövas vännen och jag litar på att ni kan vara ståndaktiga. Läs en bra bok, umgås med era vänner, baka sjutton kålpuddingar och frys in eller läs om inläggen i bloggen från början. Jag är snart tillbaka.
11/9 Underhållning
Nästa vecka skall jag åka till Karlstad. Jag ska läsa en kurs på universitet därstädes och förväntas vara på plats några gånger under terminen. Första tillfället är tisdag och onsdag. Då måste jag bo på hotell eftersom jag, mig veterligen, inte känner en enda människa i den staden. Räknar dock med att när det sprider sig att det är jag som är Lillinga kommer att kunna välja och vraka mellan erbjudanden om natthärbärge. Inklusive middag.Satte mig vid datorn i går kväll för att söka efter ett lämpligt hotell. Det fanns ganska många att välja mellan och hittade ett som passade mig bra. Tidigare gäster hade skrivit recensioner och jag klickade mig fram till dem. Kunde då läsa synpunkter från en gäst:
"Dålig underhållning: en sänglampa trasig och spolknappen borta. Duschmunstycket behöver bytas, strålarna gick åt alla håll. Det var jättevarmt i rummet."
Jag håller inte med recensenten utan tycker nog att underhållningen ändå är på en relativt hög nivå. Duschstrålar som går åt alla håll har ett högt underhållningsvärde. Tänk vad roligt det blir att stå där och inte veta var strålarna hamnar. Det blir en rysare.
Den trasiga sänglampan är väl så där lagom rolig Följden blir att jag får hitta någon annan plats att läsa kvällslektyren på. Inne på toan kanske? Tja, varför inte, men hur kul är det?
Spolknappen däremot är en höjdare. Så festligt det blir när jag åker därifrån och alla mina utgifter finns kvar. En klar tiopoängare.
Värmen i rummet uppskattar jag däremot inte alls. Jag hoppas att de har kommit tillrätta med det problemet för annars kan det bli alldeles för uppsluppet och det kommer jag inte att orka med - vid min ålder.
9/9 Tisdag kväll
Slutsats:
Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket - eller?
Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Vad var det jag sa?
Varför läste fler personer de inläggen än mina "vanliga"? Jag tror att andra bloggare läser rubriken och de första raderna som de nya inläggen presenteras med. (När man vill publicera ett inlägg "lägger man ut" det på några olika "communities" . Ursäkta det fula språket.) De ser antagligen direkt om bloggaren är på samma våglängd som de själva. Det innebär att det inte finns så många som är på samma som jag. Å andra sidan värderar jag dem högt!
Detta är nog den mest seriösa text jag har skrivit sedan jag började vandra bloggarens väg den 31/7-08. Det tar emot på något vis att skriva så. Ja, jag vet, jag har en skruv lös. Eller två.
Slutsatser:
Skomakare, bliv vid din läst!
Genvägar äro senvägar.
Bränt barn skyr elden.
Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Av skadan blir man vis.
Bättre fly än illa fäkta.
Snipp, snapp, snut, slut.
8/9 En dag i mitt liv. Kapitel 4.
Jeanette och Lennart fick smaka lite också, hahaha.På kvällen tog vi en promenad. Jag hade en svart jacka med neon gröna reflexer i form av grodor på ryggen. Den köpte jag på rea i vintras för 90 spänn. Jättehäftig! Sen så hade jag kjolen på mig som jag köpte på nätet av "Bloggblondie".
Hon hade bara använt den trettiofyra gånger och jag gav 49.50 för den. Helt underbar! Det tyckte lilla gubben också. Jag hade köpte lite till honom också så att han skulle känna sig fin bredvid mig. Först och främst orange kalsonger från GeKå:s med ljus blåa älgar på. De syns visserligen inte när vi är ute men man ska vara fin under. En svart skjorta med lila och gula kvadrater var hur snyggt som helst. Den hade Bert Karlsson haft men lämnat in till Myrorna, kostade bara 2.50. Det är så kul att vara ute, det är så många som tittar på oss. Jättehäftigt!Sedan satte vi oss i soffan och softade och slötittade på en film. Lilla gubben läste en motortidning och jag hade köpt den nya Hänt. Vi hade det jättemysigt. Han e så go, lilla gubben. När vi blev trötta la vi oss och fortsatte att titta på filmen i sängarna. Vi åt varsin stor portion glass med grädde och chokladsås till efterrätt. Lilla gubben spillde förstås glass på lakanet men det gjorde inget, alla kan göra fel ibland.
Är det någon som är sugen på lite nya kläder? Nu rensar jag i garderoben. En kappa från förra hösten för 350 kr, en jeansväst, bara 120 kr.
Dessutom ett par shorts från i somras bara 20 kronor.8/9 En dag i mitt liv. Kapitel 3
När jag kom till jobbet hade Soffi redan kommit. Hon var helt slut, hade varit och partajat till tre i natt med Betty, Snuffe, Kricke och Herman. Hon såg rätt sliten ut men det sa jag inte. Hon hade tagit på sig sin näst bästa klänning, den senapsgula med vattenmeloner. Hon var hur cool som helst i den. Fast sliten som sagt.
På lunchen gick vi och shoppade lite grejor, det är ju höst och vi saknar massor med kläder. Jag tittade på en urfräck kappa på H&M för 499. Jag har visserligen en som jag köpte förra året, men denna var så snygg. Jag måste bara ha den. Blev på ett himla bra humör. Soffi däremot trasslade in sig i tre olika sjalar, kunde inte bestämma vilken hon ville ha. Valde en i ljuslila till slut. Ful som stryk enligt min mening men... Jag kollade in västar på Lindex och hittade en helt underbart härlig mörkbrun med guldknappar. Helt störtskön alltså! Bara 329 kr!
Tillbaka på jobbet var det någon som undrade vem som tillåtit mig att skriva så mycket skit på bloggen. Jag blev helt paff, jag bara blev helt stum alltså. Vem kan tycka så om lilla mig? Lever vi inte i ett fritt land? Hela eftermiddagen var
förstörd. Jag bara längtade hem till lilla gubben.
8/9 En dag i mitt liv. Kapitel 2
I morse s l ä p a d e jag mig ur sängen vid sex tiden, man är ju tvungen att jobba, hahaha. Lilla gubben går hemifrån redan klockan halv sex, stackarn, så lilla jag fick äta frukost alldeles ensam. Snyft, men vi ses ju i ftermiddag igen,
(Min outfit vid tillfället.)
gubben och jag. Då ska jag laga en uuuunderbar romantisk middag.
Vad gjorde lilla jag sen då? Jag tog på mig mina svarta jeans från Klädraset i Orsa. 119 spänn gav jag för dem förra hösten. De är fortfarande skit snygga. Sedan tog jag en av lilla gubbens vita skjortor (nu blir han nog lite putt, hahaha) och så en väst i jeans tyg. Visste först inte om jag vågade ha jeans väst eftersom jag har läst att det är bruna västar i tyg som gäller. Jag bestämde mig för att strunta i det, jag orkade inte bry mig.
Hej då så länge, alla mina pussgurkor.
7/9 En dag i mitt liv. Kapitel 1
Hej mina kära, gulliga läsare.
Jag är en ganska pigg 57-årig tjej som lever med en man som jag kallar "lilla gubben" i bloggen. Vi bor i ett hus med våra två dansmöss, Jeanette och Lennart. De är mina ääälsklingar! Efter lilla gubben förstås, hihihi.
Jag har fått klagomål på att jag inte uppdaterar min blogg. Jag ska skärpa mig. Jag vet ju att ni är sååå intresserade av vad lilla jag tänker och gör på dagarna. Jag fattar inte, det var 23487 stycken som läste den senaste som handlade om mina nya tennis sockar
som jag köpte på Åhlens. Det är skitkul ju! Men jag måste ägna mig åt lilla gubben, Jeanette och Lennart också, de tar faktiskt en del tid.
Lennart Jeanette
Nu får ni vänta tills i morgon bitti innan nästa inlägg kommer. Håll ut!
7/9 Skäggiga damen. Del 3
Vad såg jag? Absolut ingenting, lampan fungerade inte. Efter lite tryckande på knappen tändes den. Oj! Vilken grej! Jag såg varenda strå hur tydligt som helst. Underbart! Numera går jag alltså in i klädkammaren när jag ska plocka ögonbrynen eller ansa skägget. Helt fantastiskt!
Maken lever i lycklig okunskap om detta något suspekta beteende, att jag smyger in i garderoben med jämna mellanrum. Att komma ut ur densamma känner vi till, nu är det "gå in" som gäller. Åtminstone här hemma. Säg det bara inte till någon, det är så många som inte skulle förstå.
Det finns ett par frågor som måste ställas. Ska vi kvinnor låta stråna härja fritt? Ska vi strunta i alla pincetter och rakhyvlar och bejaka det manliga ? Njaa...nej jag tror inte det. Jag vill inte ha skäggstubb eller buskiga ögonbryn. Det räcker att en i familjen har det. Vi vår stå ut med dessa störningar i kvinnligheten. Jag rekommenderar alla med liknande problem att inhandla en lampförsedd pincett och en förstorande spegel. Sök därefter upp ett mörkt rum och skägget hänger löst!
4/9 Skäggiga damen, del 2
Om detta händer när jag är på jobbet eller annorstädes och jag inte har någon pincett blir jag alldeles kall. Tänk om någon tittar på mig och ser ogräset! Vad göra? Jag försöker med en sax, med naglarna, en nyckel mot tummen och strået emellan. Nöden är uppfinningarnas moder. Det brukar gå vägen med någon av metoderna turligt nog.
Skall det vara så här? Hos mogna kvinnor avtar produktionen av östrogen och testosteron. Varför blir vi då mer lika männen? Att vi ska ha lika lön för lika arbete är självklart men vem har sagt att vi vill ha mustasch och buskiga ögonbryn? Eller hår i näsan för den delen.
Jag var inne i en butik och skulle köpa en ny pincett. De blir faktiskt utslitna så småningom och stråna glider ur greppet. Damen bakom disken visade mig något alldeles nytt som hon själv hade provat och var mycket nöjd med. Det var en pincett med inbyggd lampa mellan skänklarna. Man trycker på en liten knapp, lampan tänds och sedan kan man avsöka ögonbrynen och hela överläppsarealen kvadratmillimeter för kvadratmillimeter. Jag köpte den förstås. Den är värdelös. Inte pincetten men lampan. Jag ser över huvud taget inga strån alls när lampan riktas på dem. Det kanske är för ljust? Jag ska gå in i den fönsterlösa klädkammaren och se hur den fungerar där.
Följande text läses lämpligen med dramatisk, viskande röst för effektens skull. Det blir mer spännande då.
"Jag stoppar ner strålkastarpincett och den förstorande spegeln i resväskenecessären. Jag tittar runt hörnet om maken är på gång. Nej, han syns inte till. Jag tassar i strumplästen till hallen med den lilla resväskan i ett stadigt grepp. Jag öppnar klädkammardörren försiktigt så att den inte knarrar och kliver in. Stänger dörren. Det är alldeles becksvart. Jag plockar fram pincetten och trycker på knappen. Jag riktar den mot det vänstra ögonbrynet och tittar i spegeln... "
Fortsättning följer....
1/9 Skäggiga damen.
I min barndom kunde man läsa att "skäggiga damen" uppträdde på någon cirkus. Hade man tur fick man se henne i verkligheten eller så fanns det en bild i tidningen. Det var något mycket märkligt. En kvinna med långt hår och klänning hade ett stort skägg. Hur kunde detta ske? Det var lösskägg förstås.
Nu har jag tyvärr genom egen erfarenhet förstått att skägget inte var löst och påklistrat utan genuint och äkta, permanent, strävt, svart och snabbväxande. Är det maken hon tänker på? undrar ni. Det kunde vara så men han är man, har haft skäggväxt sedan tonåren och det visste jag när vi gifte oss. Han har inte fört mig bakom ljuset och mörkat skägget tills i dag. Nej, jag har numera en alldeles egen frodig skäggväxt! Visst, alla har fjuniga strån som syns i visst ljus, men nu snackar vi SKÄGG, stickig svart vildsvinsborst.
Vi kan börja med ögonbrynen, Hade jag inte haft en bra pincett och plockat bort de aggressiva stråna efter hand skulle jag se ut som Frida Kalo. Men det räcker inte med det. Behåringen fortsätter någon decimeter längre ner och till och med längre in! I näsan.
Jag går nu in på mycket privata domäner och känner en viss tvekan inför att lämna ut mig själv inför miljoner läsare. Vi är dock många med samma problem. Ta min syster till exempel, hennes ögonbryn har vuxit ihop med polisongerna. Jag använder därför min blogg till att sätta de oönskade stråna i strålkastarljuset, skapa debatt och få andra skäggiga kvinnor att inse att de inte är ensamma med sitt problem. "Enade vi stå, söndrade vi falla" som vi brukar säga i familjen.
Att skriva och berätta detta är inte lätt för mig. Därför väljer jag att dela upp texten i två delar. Då kan både ni och jag smälta det som är skrivet och förbereda oss mentalt för nästa kapitel.
Känsliga personer bör undvika nästa blogg.
Fortsättning följer.
