Om ditten och datten

På mustaschplats växer det styva svarta styva strån som urskiljer sig klart från de övriga ljusa, fjuniga, feminina. Jag känner dem   sticka mot fingrarna när jag tar på överläppen när de är 0,2 millimeter långa. LARMET GÅR! KRIS! Är jag  hemma går jag direkt in i  badrummet, plockar fram en av mina fyra pincetter, väljer ut en lämplig för tillfället och rycker bort eländet med kraft. Skönt. Sedan tar jag fram den förstorande spegeln och undersöker krisområdet. Nej, det var inga fler i dag. För säkerhets skull går jag ut i köket och gör om proceduren med spegeln  vid fönstret. HJÄLP! Det dräller av svarta strån! Mjuka, men ändå. Jag såg dem inte tidigare. Ryck, ryck, ryck, ryck  och ryck. Där fick de! Sedan känner jag med handen över huden igen och den är len och fin. Friden lägrar sig. Hur jag skulle se ut om jag inte avlägsnade dessa strån vågar jag inte ens tänka på.

Om detta händer när jag är på jobbet eller annorstädes och jag inte har någon pincett blir jag alldeles kall. Tänk om någon tittar på mig och ser ogräset!  Vad göra? Jag försöker med en sax, med naglarna, en nyckel mot tummen och strået emellan. Nöden är uppfinningarnas moder. Det brukar gå vägen med någon av metoderna turligt nog.

Skall det vara så här? Hos mogna kvinnor avtar produktionen av östrogen och testosteron.  Varför blir vi då mer lika männen?   Att vi ska ha lika lön för lika arbete är självklart men vem har sagt att vi vill ha mustasch och buskiga ögonbryn? Eller hår i näsan för den delen.

Jag var inne i en butik och skulle köpa en ny pincett. De blir faktiskt utslitna så småningom och stråna glider ur greppet.  Damen bakom disken visade mig något alldeles nytt som  hon själv hade provat och var mycket nöjd med. Det var en pincett med inbyggd lampa mellan skänklarna. Man trycker på en liten knapp, lampan tänds och sedan kan man avsöka ögonbrynen och hela överläppsarealen kvadratmillimeter för kvadratmillimeter. Jag köpte den förstås. Den är värdelös. Inte pincetten men lampan. Jag ser över huvud taget inga strån alls när lampan riktas på dem. Det kanske är för ljust? Jag  ska gå in i den fönsterlösa klädkammaren och se hur den fungerar där.

Följande text läses lämpligen med dramatisk,  viskande röst för effektens skull. Det blir mer spännande då.

 "Jag stoppar ner strålkastarpincett och den förstorande spegeln i resväskenecessären. Jag tittar runt hörnet   om             maken är på gång. Nej, han syns inte till. Jag tassar i strumplästen till hallen med den lilla resväskan i ett stadigt grepp. Jag öppnar klädkammardörren försiktigt så att den inte knarrar och kliver in. Stänger dörren. Det är alldeles becksvart. Jag plockar fram pincetten och trycker på knappen. Jag riktar den mot det vänstra ögonbrynet och tittar i spegeln... "

Fortsättning följer....