30/7 Päronrumpa
Åt frukost på altanen. Gick till affären och handlade saker jag glömde i går.
Maken kom tidigare hem från jobbet och hade hämtat 11-åriga barnbarnet på vägen. Senare på eftermiddagen kom svågern och svägerskan på besök och de stannar till i morgon. De bor i London och är hemma på semester.
"Grabbarna" cyklade till badet medan svägerskan och jag kunde konstatera att hon är ett äpple och jag ett päron. Detta blev vi varse när vi tittade på Stilpoliserna. Att hon var ett äpple hade jag inte räknat ut men päronet är självklart. I alla fall när det gäller rumpan. Jag fattar inte hur lång en ända kan bli. Jag tycker dessutom att den drar sig neråt allteftersom åren går. Var ska den sluta? I knävecken? Sådana problem har inte ett äpple.
På kvällen åt vi kräftor på altanen och njöt av den vackra solnedgången.
Jag hoppas inte det går i arv...
Ingalill! Du är ju ett riktigt kåsörsämne!Jag hoppas att du fortsätter skriva så jag kan titta in här då och då och bara läsa för nöjets skull. Jättebra!
Tjolahoppsansa.......
Luriga fenomen som händer med kvinnokroppen. Har även hört talas om en julgran som växer sig vid och fin på kvinnors ryggtavlor. Tänk vad naturen ändå vill vara med och forma våra vackra kvinnokroppar.
Hur har männen det?
Lisa
Julgran!? Då är det bara att slänga en ljusslinga över axeln så är julstämningen fixad.
Kära päronrumpa. Du borde skriva en bok. Fast det är väl nästan det du gor, typ. Jättekul! Fortsätt skriva, så läser jag.
När jag har gått ner mina 8 kilo kommer jag att se ut som en (bowling-)kägla. Ser fram emot det.
En bowlingkägla låter fint. Go for it!
