Om ditten och datten

I går var det målarkurs igen. Förra gången målade jag en bild som jag var totalt missnöjd med. Det var ett cafebord med ett glas på fot och två apelsiner på. Hur jag än gjorde tyckte jag att det var fult. Jag hittade ett sandpapper som jag använde över hela bilden och den blev något bättre, men fortfarande ovacker. Då sa jag till magistern att jag tänkte knyckla ihop hela härligheten och sedan släta ut det , då blev det nog mer spännande. Han var inte så pigg på det till att börja med men tyckte väl att det var ett kul experiment och gav med sig. Han blev riktigt uppspelt och föreslog att jag skulle väta bilden först och sedan skrynkla till den.

Sagt och gjort. Vi gick till det lilla köket och jag höll bilden under kranen. Sedan knölade jag ihop den och klämde till riktigt oredntligt, slätade ut den och gick hem.

När jag kom dit i går hade jag glömt alltihopa, hade ett nytt mästerverk i huvudet. Men sedan var det någon som stod och rotade i högen av målningar från förra gången och då såg jag mitt skrynkelverk. Tänkte att det var värt ett försök att få bilden någorlunda och satte igång. Jag målade över en del partier med en ny färg och duttade lite här och lite där och resultatet blev inte så pjåkigt. Riktigt bra faktiskt. Magistern säger att den skall klistrar upp på något - vet ej vad - så att den blir slät men vecken kommer att vara kvar. Det sista låter motsägelsefullt men ni förstår nog vad jag mear.