Om ditten och datten

Maken och jag hade stämt träff i stan efter jobbet för att titta på en taklampa till matplatsen.  Jag fick skjuts från skolan med en kollega och blev avsläppt vid Olskrokstorget. Sexans spårvagn kom och jag steg på. Hade hundrakort den här gången så det gick galant . När vi kom till Ullevi svängde den upp mot Korsvägen. Det var jag inte beredd på för när jag åkte den vägen senast fanns det inga spår på Skånegatan. Vagnen gick på den tiden  till Drottningtorget. Jag kom lite på avvägar men bytte vid Korsvägen och hamnade så småningom där jag ville. Det är inte utan att jag känner mig lite som en lantis när sådana här saker händer.

Jag kikade lite i några butiker och på vägen till mötet med maken tittade jag in i en   på Vallgatan. Expediten och en kund stod och bläddrade i en kalender och skrattade så skyltfönstren skallrade. De kunde inte sluta utan bara fortsatte. Jag gick lugnt runt och tittade på de fina prylarna och undrade förstås vad som var så roligt. Till slut kunde jag inte låta bli att fråga och då visade dem mig en kalender som Jan Stenmark gjort. Det var roliga bilder med galna texter till, en för varje månad. Jag tittade lite hastigt i den och i en pocketbok av samme Stenmark. Jag skrattade inte ens ett "ha" men kalendern såg rolig ut och då var boken det säkert också. Jag köpte en kalender och tre böcker för att ge bort i julklapp. Recension kommer så småningom.

Jag fortsatte  sedan till Ströms där maken  stod parkerad och väntade och vi åkte iväg till lampaffären. Det fanns inte lite att välja på men vi tog bort dem som ingen av oss gillade och dem som bara den ena gillade. Det gick snabbt och sedan var det inte så många kvar.  Men vi hittade en mycket tjusig och "fräsig" med mässingnät inuti och  den  köpte vi - på öppet köp. Den var kolossal i jämförelse med den som sitter på plats och vi hade ingen aning om den skulle  passa.
Väl hemma tog maken ner den gamla pendeln och satte provisoriskt fast den nya. Den var sååå snygg. Men stor. Jättestor. Vi har inte så högt i tak så det såg ut som vore det ett ufo som höll på att gå ner för landning på matbordet. Med landningsljus och allt. Dessutom var utsikten genom fönstret helt försvunnen, lampan skymde rubb och stubb. Det vara bara att ta ner den och fortsätta leta efter något passande nästa vecka.