12/10 Beroende
Jag är datorberoende! Maken påstår det och jag har kommit över förnekelsestadiet och kan inte annat än att hålla med.
I går när jag kom hem hade han - i största välmening får jag anta - satt igång ett antivirusprogram som sökte igenom filer och annat. Jag kunde inte kolla e-post m.m. det första jag gjorde som jag brukar utan fick vänta. Och vänta. Och vänta. Till slut lade jag mig på soffan och hann somna innan maken förkunnade att datorn var klar att använda. Då äntligen kunde jag sätta mig framför skärmen och gå igenom de sidor jag brukar. Det hela kommer antagligen att sluta med att jag får gå något avprogrammeringsprogram. (AD=Anonyma Datormissbrukare)
Jag har emellertid tidigare i mitt liv, i början på 2000-talet, varit beroende av något helt annat. Det var en mycket jobbig period som påverkade både familjen och vänkretsen. Jag var så upptagen med att tillfredsställa detta behov att jag ibland var svår att få kontakt med. En följd av detta beroende var att jag ofta blev en trafikfara. Att jag över huvud taget började med detta förkastliga beteende berodde på att jag en morgon i bilen på väg till jobbet lyssnade på ett radioprogram där några personer beskrev det. Det lät roligt och ofarligt och jag började med en gång. Det dröjde inte länge förrän jag var fast i beroendeträsket. Det värsta var att jag drog med både barnbarn och syster och svåger i detta träsk. Barnbarnet brukade hjälpa mig när han hade tillfälle och systern och jag ringde varandra när vi hade lyckats extra bra med att tillfredsställa behovet. Maken är en principfast typ och vacklade inte en sekund i sin ståndpunkt - han befattade sig inte med detta!
Efter cirka ett år insåg jag plötsligt att jag inte kunde fortsätta på det här viset. Jag hade blivit en inbiten missbrukare och sådana brukar inte ge upp sina laster så lätt. Jag vet inte hur det gick till men en dag sa jag till mig själv: "Nej, nu är jag trött på det här. Jag slutar!" Och jag lyckades vid första försöket.
? 
? 
? 
?Fortsättning följer eventuellt.
Måste nog erkänna att jag har det som du ..... är beroende ....... men även jag är drabbad av förnekelsen och det vill mycket till för att skriva detta. Jag är ännu inte på lång väg i behov av AD. ????? Är det en del av förnekelsen???
Om det är nödvändigt - vilket jag inte kan se att det är ännu - kan vi gå till AD ihop.
Även jag får ansluta till den skaran.Jag som för bara några år sedan aldrig var i närheten av en dator. Hur kunde detta ske? Jo, en viss Lillinga visade mig en hel del på den goda tiden då jag hade det stora nöjet att få arbeta med denna underbara person. Nu får jag klara mig på egen hand. Det är väl så att övning ger färdighet men den färdigheten hade jag gärna varit utan om jag hade fått jobba med Lillinga.
Kram Ulla
Nu börjar vi bli en liten grupp som kan gå till AD-möten tillsammans.
Jaha så det blir en liten grupp nu då. När skall vi börja? Dum fråga, jag är INTE beredd ännu!!
Vad det gäller hur mitt beroende uppkom så är jag lite osäker, men det har länge funnits datorer i min närhet som man lätt kunnat ta till när man känt sig sugen. Ja så blir det lätt längre och längre stunder. Att man har dator på jobbet och även bör använda den på arbetstid gör sitt till. Jag kan inte lasta Lillinga för uppkomsten av mitt beroende det har jag fixat själv innan jag träffade henne. Men nu jobbar vi vidare på vårt beroende tillsammans på olika sätt. Inte minst genom den här bloggen. Kram alla datorberoende =)
