Om ditten och datten

I tisdags var det dags att köra till Karlstad igen. Förra gången jag körde dit hade jag svårt att hålla mig vaken. När jag hade kört ett par timmar kände jag hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och plötsligt hade jag kört ut på vägrenen. Jag blev rädd förstås och körde in på närmaste mack, köpte en mugg med kaffe och en chokladbit. Jag blev piggare och kunde fortsätta körningen.

I tisdags var jag förberedd. Jag hade en matsäck med kaffe, en god macka och youghurt. Jag tänkte att jag skulle köra i två timmar, sedan stanna och äta min frukost. Redan efter 45 minuter började ögonlocken dra sig nedåt. Jag hade inte lust att stanna så snart utan åt och drack den medhavda maten under tiden jag körde. Det fungerade bra, det är svårt att somna mitt under en måltid. 
 
Det gick någon timma och sedan var det dags igen. På måndagen  hade jag varit på biblioteket och lånat en ljudbok, en deckare av Arne Dahl. Tänkte att ett kriminaldrama med ond bråd död åtminstone skulle hålla mig halvvaken. Det skulle det nog ha gjort om uppläsaren hade haft en varierad och melodisk röst. Det hade han inte, det var en man med en vacker, djup, mörk röst utan större tonhöjdsvariationer. Rena sömnmedlet! En väninna berättade att hon brukade köpa en påse godis som hon inmundigade under körningen och höll sig pigg och nyter på det sättet. Jag körde in på en mack och plockade lösgodis i en påse,  säkert fyra hekto. In i bilen, öppnade påsen och sedan proppade jag i mig rubb och stubb  utan paus och var så alert man kan bli, ända fram till Karlstad. Kände mig något uppblåst dock.
                                                        

På hemvägen var det mörkt och det regnade . Jag hade inga problem med vakenheten men i preventivt syfte hade jag köpt 4-5 hekto smågodis,  4 plommon, en påse minimorötter och tre äpplen.  Det blev en  motvikt till den entoniga rösten som  faktiskt läste en riktigt bra kriminalhistoria. 
                                                                 
Nästa gång jag ska åka till Karlstad, i början av december, tar jag tåget av tre skäl: vinterväglag, övervikt och tandröta.