Om ditten och datten

Två personer som lever ihop kan ha vissa företeelser och prylar var för sig av olika anledningar. Man kan ha skilda åsikter, klockradioapparater, sovrum, badrum, sänglampor, byrålådor,  läsfåtöljer o.s.v. Det är inget märkligt eller ovanligt med det. Ibland kan detta  gå en aning för långt, man separerar ditten och datten utan att tänka över det seriöst i förväg. Detta hände i vårt förhållande.

När vi flyttade till Hönö och inredde badrummet köpte maken en tandborstmugg som inte föll mig på läppen. Jag tyckte att den var ful helt enkelt och kunde inte tänka mig att placera min Jordan Soft Super Duper- tandborste i densamma. Maken blev en aning sur, satte sin tandborste i och ställde in den i badrumsskåpet. Jag hittade en plastmugg som fick duga så länge tills jag hade hittat en i min smak. 

På julen fick vi en burk senap från apoteket i julklapp. Det var en god senap och burken var en fin keramikmugg. Jag tömde den på senap, diskade den och utnämnde den till min tandbortsmugg. Jättefin. Den har stått framme vid sidan av handfatet i fem år. Ingen av oss har nämnt så mycket som ett ord om denna lösning som ändå har påmint oss varje dag om något som inte har känts helt rätt.

Häromdagen satte jag helt sonika  ner min tandborste i makens mugg. Jag tyckte att separationen hade gått för långt och att hans mugg var helt okej. Det var inte alls svårt. Jag tog undan keramikmuggen och väntade på reaktioner på detta ingrepp i integriteten.  De  lät vänta på sig. Jag frågade till sist om han hade märkt förändringen. Jo då, det hade han och tyckte att det var på tiden. Min mugg var ful och stod i vägen ansåg han. Inget snack om någon integritet här inte. Så  nu lever vi  i fullständig harmoni med våra tandborstar  stående bredvid varandra i en och samma tandborstmugg. Ett mirakel mitt i vardagen!

Och nu undrar jag hur man är funtad när man får för sig att  skriva, kanske fem hundra ord, om absolut ingenting...?