Om ditten och datten

När vi kom hem i måndags var grannen ute och vi pratade en stund. Han berättade att vår brevlåda hade "sprängts" medelst smällare under påskhelgen. Denna sport är  ganska vanligt förekommande i kommunen och  risken fanns, det visste vi. Eftersom vi skulle vara bortresta under helgen bad vi nämnda granne ta hand om posten under tiden. Tur var det, annars hade den förvandlats till konfetti. Det är så svårt att läsa GP i den formen.
Vi har en brevlåda som är som ett skåp med låsförsedd lucka  och förankrad i marken. 






      Bucklig front.                  

         Sprängfylld insida.

Den var sig inte lik på påskdagen fick vi höra. Locket och luckan hade lättat från stommen, gavlarna spretade åt alla väderstreck och allmän röra rådde. Grannens bussiga svärfar tog sig an spillrorna och lyckades pussla ihop bitarna till en fungerande brevlåda i alla fall. Tack för det!
 Bevis i form av smällarerest.

Brevlådan har inte få stå oantastad genom åren. Vid ett tillfälle körde någon/några på den med moped så att den la sig ganska platt. Andra gånger har den blivit sparkad på så att luckan har blivit demolerad. Det är kul att göra så, det måste det  vara. Men om vandalernas brevlådor blir sprängda och nedmejade, vad gör de då? Ställer de sig i fönstret eller på trappan och applåderar och busvisslar och ropar "Mera, era mesproppar! Kom igen nu! Lådan liknar ju fortfarande en brevlåda"! Kanske, vad vet jag. De borde göra det i alla fall.

Vad jag däremot vet är att vi måste köpa en ny  och den kostar nog runt tusenlappen. Men det är det värt, ungdomar måste ju få ha något roligt att göra.