Om ditten och datten

Frukosten är avklarad och det blev som jag befarade, andra gäster var närvarande. Den anonyme såg jag  och han  är på väg härifrån. En kort beskrivning finns i en kommentar till något av inläggen i går.

Det har inte varit helt fel att vara nästan den enda gästen här. Men nu är semestern slut för min del. Lite trist, för jag började att vänja mig vid det tillståndet. Om en halvtimma styr jag stegen mot konferenscentret och sedan är det sittande, lyssnande och skrivande fram till halv fem. Lunch ska ätas och kaffe ska drickas.  Jag känner mig verkligen priviligierad som får vara med på konferensen och dessutom kunna tillbringa ett par dagar extra här. Det är inte allom givet. Tack för det!

I dag verkar det vara något högre temperatur än i går så jag vågar mig på lite lättare klädsel. Det tar nog bara fem minuter att gå til till centret så det har ingen större betydelse vad jag har på mig. Men jag måste samtidigt tänka på min image.

Klockan är fem i sex och  jag är  tillbaka på hotellet. Kan konstatera att det inte var ett dugg varmare än i går. Tog en promenad direkt efter sista föreläsningen. 
     
Dagen har varit intressant. Och ovanlig. De konferenser jag varit med på tidigare, fyra stycken, har varit  väldigt bra men/och likartade. Denna skiljer sig från dem. Jag tänker inte gå in djupare på det men kan säga så mycket som att före lunch var det en violinist, från Ryssland ursprungligen, som hade ordet och tonen.

Efter lunch fick vi lyssna på en skådespelare och regissör. Han var den sorten som skulle ha upp folk på scenen för att demonstrera olika saker. Det var på vippen att jag klarade mig från detta öde. Det hela handlade om kommunikation.

I kväll är det tjofaderittan på konferenscentret men det är jag inte med på. Det får vara någon måtta på festligheterna  en vanlig tisdagkväll. Jag behöver dock något att äta och det ska jag ska jobba på nu.