Om ditten och datten

Det finns en blogg som jag tycker mycket om och som jag läser flera gånger om dagen. Han är flitig, bloggaren. I morse tittade jag som vanligt och det var två nya inlägg att läsa. Ett handlade om Apoliva-reklamfilmen, den som  skrämmer folk. Han hade lagt in ett klipp från YouTube som jag startade, intet ont anande. Men du milde tid vad rädd jag blev. Jag lyfte en meter från stolen och jag tror att den lyfte också. Jag försökte stänga av filmen samtidigt som jag blundade men det gick inte så bra. Högtalaren ramlade ner på golvet och några böcker också. Jag lyckades stänga ner hela bloggsidan i stället och hjärtat dunkade. Jag har nog aldrig varit så nära döden någon gång.

Jag är en mycket lättskrämd person. Om maken dyker upp helt odramatiskt bakom mig utan att jag hört honom eller stöter ihop med honom vid något hörn i hemmet hoppar jag högt. För att inte tala om när någon av eleverna ställer sig bakom en dörr och plötsligt visar sig med ett "bu"!  Det är mycket tacksamt att skrämma mig. 
                                                               

Jag har precis tittat på klippet en gång till på två meters avstånd och genom springorna som bildades när jag höll händerna för ögonen. Nu ska jag dela med mig av upplevelsen och ingen kommer att bli rädd för nu vet ni ju att något kommer att hända. Glöm inte att sätta på ljudet!


                                        http://www.youtube.com/watch?v=yAtKmpCpIeo