Om ditten och datten

I går efter att eleverna gått hem städade jag bort en massa papper ur en hurts. Kollegan M väntade på skjuts hem och underhöll mig under tiden. Mitt i städandet visade jag något för henne och sa att hon kunde pyssla med det någon gång emellanåt när hon inte hade annat att göra. Det tyckte hon var var en bra idé och sedan försvann hon till den väntande maken.

I dag infann sig ett tillfälle som det ovan beskrivna. Jag höll låda och eleverna hade intet annat att göra än att sitta och lyssna. M hade alltså inget speciellt att sysselsätta sig med men mindes inte vad det var jag hade bett henne om. Hon ville inte avbryta min svada utan väntade med att fråga tills jag drog in andan...och då visade det sig att även jag glömt bort vad det var.  Helt borta. Tomt.

Kan två medelålders kvinnor med förvirringstendenser och minnesproblem utföra ett fullgott arbete i skolan? Vi tror det. Roligt har vi i alla fall. M var förvissad om att någon av oss skulle komma på det glömda helt plötsligt som genom ett blixtnedslag senare på dagen. Nu är klockan 20.15 och någon blixt har varken synts eller hörts på min front. I morgon kanske?