Om ditten och datten

På måndag förmiddag åkte vi alltså från Salt Lake City till St George där moster Inga-Lill bor. Det snöade och regnade omväxlande.  I St George är det ett behagligt klimat för mostern för hon tycker om värme. Nu var det ganska kallt, bara några plusgrader, och det är väldigt ovanligt i detta ökenlandskap. Tur att man är van vid  låga temperaturer...
Mostern rullar köttbullar.

Inga-Lill bor i ett rymligt hus på sluttningen till en vulkan. Den har inte haft utbrott på några hundra år så det anses väl vara en säker plats. Men det förekommer flera hundra jordskalv per år  fast de är små och orsakar inte någon större skada.
Kl. 08.30 från mitt sovrum.

Vi åt flera luncher på lokal. När vi skulle betala sa kusinen: "three seniors". Jag åt alltså billigare eftersom jag räknades som pensionär. Det var första gången  för mig  och det kändes inte fel alls. Kusinen har varit lärare och de går i pension vid 55 års ålder. Jag tror att många andra gör det också.

Vi brukar säga att allt är stort i USA. Spisen hos kusinen var gigantisk men hade ändå bara fyra plattor. Tvättmaskinen och tumlaren var de största jag har sett, störrre än dem som fanns i tvättstugan när vi bodde i stan. Hon skulle kunna tvätta  en soffa i om hon ville.
På väg till Las Vegas

På torsdag eftermiddag lämnade vi St George alla tre och körde mot Las Vegas. Det tog ca en och en halv timma. Las Vegas är verkligen något att se. Helt otroligt. Det är som en sagovärld med glitter och ljus. Hotellet vi bodde på hade två torn à 28 våningar. Jag tror att det var fyrtio rum på varje våning. Vi bodde på översta våningen. Jag har aldrig tyckt om att bo högt upp och var förvånad över att jag kunde sova så gott på natten.

När vi hade installerat oss på rummen gick vi en tur på hotellet. På bottenvåningen fanns kasinot, stort som en fotbollsplan skulle jag tro. På andra våningen fanns butiker och restauranger. Kusinen tycker inte om att spela så hon gick till sitt rum och roade sig med sin hobby, att sticka. Mostern och jag däremot gick lös på banditerna. Hon visste vilka som gav mest pengar och lotsade mig runt i den väldiga lokalen. Jag är inte precis någon spelare men det var förstås roligt att vinna. Inte lika kul att  förlora förstås men jag höll mig  till budgeten. Mostern däremot gick ut hårt direkt och vann en hel del också. Hon tycker  om att spela Black Jack och vi letade upp ett bord. Där satt hon en halvtimma eller så och snackade med grabbarna och spelade. Jag kände mig som en liten flicka som fått följa med till de vuxnas värld.
Utsikt från hotellrummet.

Las Vegas var en häftig upplevelse men det är ingen plats som jag längtar att komma tillbaka till. En gång räcker.


Borta bra men hemma bäst.