Om ditten och datten

I dag är det barnbarnets födelsedag. Han fyller tolv och väcktes av sin moder och mormoder med sång och klingande spel, amerikanska pannkakor med sirap och ett antal paket.

I går var det sååå nära att potatisen hade fått komma upp i ljuset. Maken och barnbarnet stack ut och fiskade på eftermiddagen. Förväntningarna var ställda på att det skulle bli en lagom fångst till en lagom middag för fyra. Jag gjorde nödvändiga inköp och sedan var det bara att vänta. Jag såg framför mig hur potatisen vällde ut ur sin tunna när vi vände på den.

Maken ringde när de var på väg tillbaka till hemmahamnen och meddelade storleken på fångsten: en (!) makrill som barnbarnet dragit upp.

Reservplanen (pasta med tomatsås, mozarella och parmaskinka) fick tas fram men barnbarnet åt först upp den nyfångade och nystekta makrillen som förrätt. Kontentan av detta blev att potatisen får vänta. Om det stämmer som en kollega sagt till maken ,att den måste blomma först, är det lika bra för några blommor har vi inte sett. Däremot blast som nu är så hög att den lägger sig när det blåser och regnar.