28/6 Det blev en potatis!
I går stack maken djärvt ner armen i potatishinken på ett ställe och kände efter om där fanns några potäter. Det fanns det och de var lagom stora. Just där i alla fall. Vi bestämde att upptagningen skulle ske i dag. Jag hittade ett recept på en potatissallad med olivolja, citron och färska örter och vi enades om att laga till den och äta den till kallrökt lax.
Strax före själva högtidligheten fick vi oväntat besök. Vi inbjöd till den stundande måltiden men paret hade andra planer. De ville däremot gärna vara med vid upptagningen. Därför gick vi ut i trädgården alla fyra och maken beväpnade sig med en sax. Det är säkert inte det vanligaste verktyget vid potatisupptagning men den skulle användas till klippa av den höga blasten. Av någon anledning som jag inte känner till.
Innan förödelsen.
Första upptagningen.
Vi ser dem!
Ännu fler.
Detta är den sammanlagda skörden av fyra sättpotatisar. Vi hade väntat oss fler.
De flesta var pyttesmå men vi fick nog tolv som var normalstora.
Vittnena till händelsen ville inte vara med på bild.
Den minsta potätan. Den var så liten att jag inte lyckades få skärpa
på just den.
Hur smakade de då? De var delikata! Smakade mycket . Några åt vi med smör och flingsalt och det var en delikatess!
Nästa gång vi skall sätta potatis skall vi anteckna vad det är för sort. Det glömde vi nämligen så fort de kom i jorden. Då finns det förutsättningar för att de flesta knölarna har vuxit till sig när det är dags för skörd.
Strax före själva högtidligheten fick vi oväntat besök. Vi inbjöd till den stundande måltiden men paret hade andra planer. De ville däremot gärna vara med vid upptagningen. Därför gick vi ut i trädgården alla fyra och maken beväpnade sig med en sax. Det är säkert inte det vanligaste verktyget vid potatisupptagning men den skulle användas till klippa av den höga blasten. Av någon anledning som jag inte känner till.
Innan förödelsen.
Första upptagningen.
Vi ser dem!
Ännu fler.
Detta är den sammanlagda skörden av fyra sättpotatisar. Vi hade väntat oss fler.
De flesta var pyttesmå men vi fick nog tolv som var normalstora.
Vittnena till händelsen ville inte vara med på bild.
Den minsta potätan. Den var så liten att jag inte lyckades få skärpa
på just den.
Hur smakade de då? De var delikata! Smakade mycket . Några åt vi med smör och flingsalt och det var en delikatess!
Nästa gång vi skall sätta potatis skall vi anteckna vad det är för sort. Det glömde vi nämligen så fort de kom i jorden. Då finns det förutsättningar för att de flesta knölarna har vuxit till sig när det är dags för skörd.
Kommentarer
Trackback
