28/6 Späkning pågår

Vi har blivit med spikmatta. Maken kom hem i förra veckan med en under armen.  Nu har vi nyttjat den en gång om dagen i fem dagar och har inte mycket att säga om det mer än att det gör ganska ont när man placerar sig på den. Efter en stund känns det inte mycket och det är inga problem att ligga i en halvtimma.

Så här ser ryggen ut efter en kvart.


Reklamen lovar mycket förstås men jag har inte märkt någon effekt än. Inte av det den lovar. Fem dagar är kanske för lite.
Även om det skulle vara humbug och hokus pokus är det med en viss njutning jag placerar ryggen på piggarna. Det gör ont . Det är nog lite av känslan som munkar och nunnor strävade efter när de späkte sig  och hade tagelskjortan på. De gjorde det  för att straffa sig och jag vet inte om det är det jag är ute efter...i mitt undermedvetna möjligen, och det har jag inga problem med. Nej, det är smärtan i sig som är poängen. Jag har en hemmagjord  teori som går ut på att om det gör ont gör det nytta. Fysiskt alltså, t.ex. att spänningar i muskler släpper. Skulle det även göra mig till en bättre människa är det en bonus som jag tackar för. I så fall kommer det att märkas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0