Om ditten och datten

Jag tycker om god mat och äter det mesta men dock inte allt. Inälvsmat är något jag undviker och jag har aldrig längtat efter att äta ostron. Är man på restaurang i Paris och inte har full koll på det frankiska språket kan man plötsligt bli varse att man beställt något man absolut inte vill ha.

 
Det var dags för lunch och vi sökte upp en restaurant vi blivit rekommenderade. Vi fick à la carte-menyn som vi började titta i och sedan kom servitören med en tjusig griffeltavla med "dagens" erbjudanden på. Den ställde han på en stol så att vi kunde läsa och begrunda. Maken fastnade för anka, hans favorit, och jag fick syn på  risotto på tavlan. Jag älskar risotto och vi gjorde våra beställningar. Jag beställde vatten att dricka och fick frågan om jag inte skulle ha vitt vin till risotton. Nej tack, sa jag och så tog jag upp mitt franska lexikon ur väskan. Det stod nämligen inte bara "risotto" på tavlan, det fanns några andra ord också.


Jag hade alltså beställt ostron. Det var ju ingen katastrof, jag måste inte äta upp allt som skulle finnas på tallriken men man vill ju inte framstå som en fullständigt idiot. Jag blev nervös och tänkte med fasa på hur det skulle kännas att svälja denna mollusk. Maken har ätit nämnda skaldjur och tyckte inte att det var någon stor grej men jag våndades, så mycket att jag beställde det glas vin jag blivit tillfrågad om tidigare. Jag ansåg mig behöva det för att över huvud taget överleva lunchen.

Så småningom kom min risotto med åtta ostron i en ring runt. De var inte råa, tack för det, men såg inte aptitliga ut direkt.


Det var bara att hugga in på anrättningen. Maken såg mycket road och förväntansfull ut när jag stoppat in det första i munnen. Jag svalde det snabbt och tog en klunk av vinet. Jag klarade det utan att få kväljningar (det du Inger!) men det var inte mycket mer. Jag var så koncentrerad på ostronen att jag inte tänkte på hur risotton smakade. 

Jo, jag vet att ostron är en delikatess och dyrt var det också men det föll mig inte på läppen. Nu har jag i alla fall ätit det och man ska inte dö nyfiken som jag brukar säga.