Om ditten och datten

När jag promenerar till och från jobbet kan jag inte låta bli att sjunga tyst för mig själv i takt med stegen. På hemvägen i dag  var det "Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju. Ut i skogen går vi alla nu".   När jag läste dödsannonserna i morse fanns en med texten från en gammal slagdänga från femtiotalet eller så: "Räkna de lyckliga stunderna blott och glöm dem som sorger dig ger". I förrgår var det "Lunka på, lunka på, vi har långan väg att gå". Så håller jag på och det är inte utan att jag blir trött och irriterad på mig själv.



Men det gäller att se positivt på saker och ting. Det är trevligt trevligt att marschera till musik och jag är medveten om vad jag gör och sjunger inte högt. Fast jag har på känn att det bara är en fråga om tid innan så sker.