Om ditten och datten

I går, när det var läggdags för dottern, skulle vi försöka mörklägga rummet. Allt är ju nerplockat, inklusive rullgardiner.  När vi skulle hänga upp ett skynke framför fönstret  råkade vi välta en glasburk utan lock innehållande lacknafta. Efter att vi med mycken möda och stort besvär lyckats torka upp det utspillda  satt förstås lukten kvar i rummet. Det var inget att göra åt, rummet behövdes för övernattande gäster, de fick stå ut med odören.

Dottern hade klagat på halsont och begynnande förkylning under dagen, det var därför hon gick tidigt till sängs. I morse när hon vaknade hade en remarkabel förbättring skett, hon var så gott som besvärsfri. Slutsatsen vi drar av detta är naturligtvis att lacknaftan haft en positiv inverkan på tillståndet. Lite lacknafta som inandas så där av bara farten rensar bihålorna och dödar baciller. Att hon sluddrade och hade svårt att gå rakt fram till lunchtid får vi se som en banal biverkan. Dock inte från gårdagkvällen, det kan jag intyga. Hon var ju hos sina föräldrar! Hur gick det med barnbarnet då, detta oskyldiga offer för skadliga gasformiga ämnen i sovutrymmet? Vet inte riktigt, han har varit svår att få kontakt med under stor del av dagen. Men det kan bero på IPhonesyndromet i hans fall. Tror inte att det går att bota med lacknafta.