29/1 Kaka på kaka
I höstas bjöd en kollega på en kaka som var himmelskt god. Jag fick receptet och när jag skulle bjuda eleverna på fika bakade jag en sats. Resultat gick inte att äta på grund av likheten med urberget och jag fick slänga både form och kaka. Några raska elever gick till ICA och köpte bullar och wienerbröd i stället.
I december var det min tur igen och skam den som ger sig. Jag mindes hur god kakan var och förberedde bakandet in i minsta detalj. Viktmått var angivna och jag vägde alla ingredienser exakt. Denna gång fick jag ur kakan ur långpannan och fick med mig den till skolan. Eleverna tog med stor förväntan var sin bit och sedan började ett långdraget bearbetande med tänderna för att få ett stycke att tugga på och känna vad den smakade. Några med starka tänder fick verkligen loss en bit och kunde meddela att den var god. Resten hade bara anat vad det hela handlade om.
I måndags hade vi klassråd och vi bestämde att vi skulle fortsätta att ha fredagsfika som vi haft under höstterminen. Jag anmälde mig som konditor till i dag. Nu skulle jag satsa allt på att kakan blev lyckad och elevernas uppfattning om mig som kapabel baktant skulle befästas. Jag gjorde en riktigt stor sats så att alla skulle få en rejäl bit. När den var klar skulle man skära den i rutor medan den fortfarande var varm. Det gick inte så bra eftersom den rann tillbaka omedelbart efter jag varit där med kniven. När den hade svalnat något gick det bättre och den lämnades att kallna.
Efter en timma skulle maken och jag provsmaka och stötte genast på problem. Den var stenhård och omöjlig att få bort från formen. Nej, nu ljuger jag, vi lyckades få loss en bit med hjälp av slagborr, hammare och stämjärn och den var verkligen god! Vi slet som djur båda två för att få mer men det blev noll och intet. Nu hade jag en långpanna täckt av pansar och ingen kaka.
Tomrummet efter biten vi lyckades få loss.
När jag berättade för eleverna i morse att jag misslyckats även denna gång frågade de ut mig. Hur gjorde du? Vad hade du i botten? Hade du bröat den? o.s.v. Poängen är att de har haft hemkunskap varje år sedan de gick i trean och är mycket kompetenta på detta område. Jag slingrade mig och försökte förklara att jag kan faktiskt detta med att baka men de har sin uppfattning klar.
Det blev till att gå till ICA igen och proviantera. Nästa gång det är min tur att bjuda skall det INTE vara köpebröd, sa de rara gossarna. De har inte gett upp hoppet helt än i alla fall.
I december var det min tur igen och skam den som ger sig. Jag mindes hur god kakan var och förberedde bakandet in i minsta detalj. Viktmått var angivna och jag vägde alla ingredienser exakt. Denna gång fick jag ur kakan ur långpannan och fick med mig den till skolan. Eleverna tog med stor förväntan var sin bit och sedan började ett långdraget bearbetande med tänderna för att få ett stycke att tugga på och känna vad den smakade. Några med starka tänder fick verkligen loss en bit och kunde meddela att den var god. Resten hade bara anat vad det hela handlade om.
I måndags hade vi klassråd och vi bestämde att vi skulle fortsätta att ha fredagsfika som vi haft under höstterminen. Jag anmälde mig som konditor till i dag. Nu skulle jag satsa allt på att kakan blev lyckad och elevernas uppfattning om mig som kapabel baktant skulle befästas. Jag gjorde en riktigt stor sats så att alla skulle få en rejäl bit. När den var klar skulle man skära den i rutor medan den fortfarande var varm. Det gick inte så bra eftersom den rann tillbaka omedelbart efter jag varit där med kniven. När den hade svalnat något gick det bättre och den lämnades att kallna.
Efter en timma skulle maken och jag provsmaka och stötte genast på problem. Den var stenhård och omöjlig att få bort från formen. Nej, nu ljuger jag, vi lyckades få loss en bit med hjälp av slagborr, hammare och stämjärn och den var verkligen god! Vi slet som djur båda två för att få mer men det blev noll och intet. Nu hade jag en långpanna täckt av pansar och ingen kaka.
Tomrummet efter biten vi lyckades få loss.När jag berättade för eleverna i morse att jag misslyckats även denna gång frågade de ut mig. Hur gjorde du? Vad hade du i botten? Hade du bröat den? o.s.v. Poängen är att de har haft hemkunskap varje år sedan de gick i trean och är mycket kompetenta på detta område. Jag slingrade mig och försökte förklara att jag kan faktiskt detta med att baka men de har sin uppfattning klar.
Det blev till att gå till ICA igen och proviantera. Nästa gång det är min tur att bjuda skall det INTE vara köpebröd, sa de rara gossarna. De har inte gett upp hoppet helt än i alla fall.
Kommentarer
Trackback
