31/1 Kreativitet
Långpannan med den fastgjutna kakan stod på köksbänken och spred en ljuvlig doft. Det var tortyr att inte kunna få loss bitar och stoppa i munnen. Då kom maken på en idé. Han satte in pannan i ugnen igen på svag värme och undret skedde - innehållet släppte taget om formen. Han lyckades skrapa loss det mesta och vi hade plötsligt en rejäl hög med oformliga kakbitar. När de svalnat högg vi in och den var bara sååå god. Lite seg och knäckig. Vi åt tills bitarna stelnade och återgick till sin ursprungliga urbergsliknande konsistens. Då hade vi satt i oss en ansenlig mängd smör och sirap och det var inte utan att vi mådde lite tjyvtjockt. Resten hamnade i avfallspåsen men jag kommer inte att ge upp denna kaka. Snart blir det ett nytt försök och en fullständig rapport kommer att avlämnas.
Det är ju bra att du har skolan som försökskanin. Vi tar gärna del av det färdiga oförstörda resultatet
Kan tro det. Men någon gång ska det lyckas och då ska ni få smaka eventuellt.
Jag har skrivit om mina interbjuer, läs gärna här så vet du sen :)
Visst mår man nästan illa när man slafsat i sig en massa gott på det där viset!?
Jag har redan läst det! Intressant!
Mår illa är bara förnamnet. Men gott är det.
