Om ditten och datten

Vi hade en lammstek i kylen och det var hög tid att tillaga den. Jag letade efter ett recept på nätet och hittade ett som föll mig i smaken. Skrev en inköpslista, gick till affären och kånkade hem kilovis med rotfrukter, tio kändes det som. Lade fram alla ingredienser på köksbänken och tog fram receptet. Då upptäckte jag att rätten heter "Jamies femtimmarslamm". Det skulle alltså ta cirka fem och en halv timma, inklusive tillredning, att få middagen på bordet. Rådgjorde med maken och vi enades om att det nog blev bra trots allt. Vi hade ätit lunch men planerade in ett mellanmål för säkerhets skull.

Det stod att lammsteken skulle vara stor. Var vår det? Nja, mellanstor tolkade jag knölen som och drog av en timma i planeringen. När jag hade skärskådat den såg jag att den var välsignad med en svål, fettsvål eller vad det kan heta. Började att skära av den men åtrade mig. Köttet skulle  säkert bli  saftigare om den fick vara med i ugnen. Jag brynte steken i  stekpannan med bacon och rödlök och lade över allt i en långpanna. Skalade och delade rotfrukter , hackade färska örter och lade i det också. På med vitt vin och vatten, täckte  allt med folie och in i ugnen i 170 grader.


Timmarna gick och det doftade ljuvligt. Efter tre komma fem timmar diskuterade maken och jag om vi inte skulle ta tempen på steken. Det är lite luddigt med bara en tidsangivelse. Sagt och gjort. Långpannan ut ur ugnen, maken var beredd med termometern medan jag avlägsnade folien.  Men var var steken? Efter lite efterforskning bland rotselleri och palsternackor hittade vi den, eller vad som var kvar. Det var inte mycket,  en fjärdedel uppskattar jag av vad den var från början. Maken tryckte in termometern på lämpligt ställe (på steken) och den  visade snabbt en temperatur på 94 grader Celcius. Vi kom fram till att den nog var klar och tog upp den på skärbrädan. "Skär stora bitar av köttet" stod det. Det behövdes ingen kniv, den gick i bitar bara vi tittade på den. Mört och fint alltså.  Var rotfrukterna klara? Jodå, så bordet dukades i ett huj och vi tog för oss av maten. Det var inget fel på smaken och seg var den inte heller. Torr var den däremot. Men all mat är god och vi blev mätta och belåtna.

Men var var svålen? Den  hade övergått i en annan dimension och blivit mer suddig i konturerna. Den gick  inte att visualisera men stekspadet var fett och gott.